Från noll till hundra och tvärtom

Fredagen den 13 september 2013

Kategori: Livet

Igår var det verkligen inte någon bra dag. Jag var sur. Otrevlig. Lätt deppig. Och hade ganska ont. Allt det här gick ut över Kungen. På de mest tänkbara och otänkbara sätt. Det är inte alltid fördelaktigt att vara sambo på 50 kvadratmeter. När jag släpper ut det irriterade monstret. Och låter det agera fritt och okontrollerat. Hu. Fredagen den 13 i sin absolut värsta skrud. Helt enkelt.
 
Besöket på vårdcentralen visade precis det som jag redan visste. Ipren några gånger om dagen i kombination med lite vila kommer att göra susen över helgen. Troligtvis. Inget är brutet. Inga sprickor kan skönjas. Iallafall inte i dagsläget. Blödningen är av invärtes variant. Och mina muskelfästen kan ha blivit något inflammerade. Det gör dock inte smärtan mindre. Suck. Och stön. Högljudda sådana.
 
Jag är dessutom fortfarande besviken över att den sedan länge planerade tjejhelgen inte blev av. För min del iallafall. Istället befinner jag mig hemma. I en ganska sunkig lägenhet. Vi behöver verkligen städa. Något vi kommer att ta itu med idag. Det har Kungen lovat mig med besked. Ty även om jag inte riktigt kunde ta in det igår är min kung helt suverän. Han lagade mat. Pysslade om mig. Gjorde sitt yttersta för att inte respondera spontant på min negativa framtoning. Gnällandet. För det ska erkännas. Gnäll var vad jag ägnade mig åt igår. På alla tänkbara plan. Jag mådde skit helt enkelt. Han lyckades nästan med konststycket att hålla stilen. Det var starkt jobbat av honom. Verkligen. För i grunden är även han en krutdurk. Om än med något längre stubin än min.
 
Efter en god natts sömn kan jag således bara konstatera att jag borde vara tacksam. På riktigt. Över att han orkar med mig. Jag är knappast kul när jag väl befinner mig i mina mörka vrår. Tack och lov händer det inte ofta. Och kanske det bara visar att även jag är mänsklig. Optimist eller ej. Ibland måste även solen få gå i moln. Kanske vore det dock att föredra om molnen kunde undvika att innehålla extra oväder och åska. Jag ska försöka tänka på det. Nästa gång jag dippar rejält.
 
Idag har dock en ny dag börjat. Lördag. Vi har hela helgen framför oss. Vädret verkar bli fint. Ännu en Ipren borde göra susen. Så idag ska vi njuta. Av vårt hem och av varandra. För även om man humörmässigt gör bort sig ibland finns det något djupare här. Det är grundläggande. Och stavas kärlek. När Kungen vaknar kommer han att få sig en rejäl dos av den varan. För det är han verkligen värd.
 
 

Kommentarer

  • Cicci säger:

    Oj du, vilken pärs!
    Tur värktabletter och Kungar finns.
    Krya på dig, min vän.
    Kram.

    Svar: Tack vännen! Kanske ett pekfinger från ovan med budskapet att jag borde ta det lite piano ibland... :) Kram!
    Från 0 - 100

    2013-09-15 | 21:07:44

Kommentera inlägget här: