Från noll till hundra och tvärtom

Efter snart två år med Kungen uppmärksammade jag först igår något ytterst intressant. Det började med att jag visade honom mitt nya twitterkonto. Förra kontot, som nu är nedlagt, skrevs under alias. Mitt nya går istället under mitt riktiga namn. Det innebär med andra ord att jag absolut kan skriva precis vad jag vill. Men konsekvensen blir ändock jag kommer att tänka efter mer nogsamt före jag trycker på skicka-knappen. Här startade vår diskussion kring avtryck som görs på internet. Vissa helt oåterkalleliga. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så att man verkligen inte slinter iväg på tangenterna i onödan. Tänkvärt.

 

Därefter slog vi in mitt namn på Google med syfte att kontrollera vad mina knapptryckningar hittills har ställt till med. Som väntat dök inte något direkt intressant upp, men visst, jag har de facto lämnat en del digitala spår på nätet. Även en och annan bild. Fortfarande inget konstigt, men mitt namn cirkulerar bevisligen runt i något större utsträckning än vad jag först trodde. 

 

När vi sedan gjorde en slagning på Kungen uppenbarade sig det som jag finner mycket intressant. HAN finns nämligen inte med någonstans. Alls. Hur jag än försökte kunde jag inte finna det minsta lilla spår av att karln överhuvudtaget existerar. Hans, för mig okända, namne är däremot betydligt mer aktiv. Sportresultat hit och serietider dit. Ett och annat hiskeligt foto hittade vi också, på både den nämnde namnen och dennes otaliga bilar. Tack och lov ser min kung inte ut på det sättet. Han är faktiskt riktigt snygg. Iallafall när han rengör sina brillor. Och emellanåt trimmar skägget.

 

För mig är det dock fortfarande en gåta hur någon har lyckats undvika exponering i cyberspace, både frivillig och ofrivillig. Inte ens Ratsitliknande forum eller Stayfriends vet att han finns. Året är nu 2014. Det ska verkligen bli intressant att se hur länge till han klarar av att lyckas med det konststycket.