Från noll till hundra och tvärtom

Jag och Kungen kan ibland vara något oeniga. Exempelvis om hur exakt mycket peppar varje måltid skall föräras. Eller på vilken stol kläder inför morgondagen skall förvaras. Var de överlag ska förvaras om de inte överhuvudtaget ska användas. Samt huruvida smörkniven ska diskas direkt eller återanvändas efter ett dygn ovanpå Bregottpaketet i kylskåpet. Sådana saker. Inga oöverkomliga dispyter. Vi brukar kunna lösa det mesta genom relativt fredliga förhandlingar. 

 

Dock har vi fortfarande issues gällande en mycket specifik fråga. Kring vilken vi under ett års tid inte har lyckats komma i mål. Vilket blev tydligt i helgen. För det råder nämligen märkbart skilda uppfattningar kring vilket datum som är vårt. Vi vet båda givetvis exakt hur det gick till när vi träffades. Var vi befann oss. Vad den andra hade på sig. Enligt min mening var det en lördag. Samma kväll som jag och min vän begav oss ut på stan. Inga konstigheter. Alls. Men enligt Kungen fick jag audiens hos honom först på söndag. För klockan hade slagit tolv. Ja, jag vet. Stundtals uppvisar han verkligen regelrätta petimetertendenser.

 

Vi har dock enats om att vi är totalt oeniga. Därav har firande av tidsmässiga milstolpar hittills fått pågå i ungefär 24 timmar. För ett dygn är ett dygn. Det är vi överrens om. Vilket i sig inte alls är av ondo. Snarare tvärtom. Och den här gången valde vi att slå på stort. Tidsmässigt. Med firande i hela två dygn. Fredag kväll till söndag kväll. På hotell. I en annan stad. Juniorsvit. Mysmiddagar. Lyxpaket på spa. Floating, massage och ansiktsbehandling. Subway take-away till lunch i det fria. I vårsolen. På en bänk med utsikt över stadens vackra vattendrag. Vid foten av en forntida borg. Underbart.

 

Har njutit av det goda årgångsvinet som jag med bravur har lyckats frakta runt i okrossat format vid hela tre flyttar. Den som väntar på något gott finner bevisligen till slut det perfekta tillfället. Och numera är jag lycklig bärare av ett vackert halsband. Ingen kan vara gladare än jag. Efter en lång söndagsfrukost kröp vi ner i bubbelpoolen på hotellets relaxavdelning. Torrbastu och ångbastu. Därefter styrde vi kosan hemåt. Avslappnade. Uppfräschade. Berikade. Ett år av kärlek. En helg att minnas. Jag är fortfarande väldigt kär i min Kung.

 

 

  

Onekligen kan man lätt få för sig att jag numera har infört ett nytt begrepp. Måndagsbloggande. Det vore inte ett helt osannolikt antagande. Dock ett felaktigt. Jag har helt enkelt inte haft tid. Även fotobloggandet har fått stryka på foten. Trist men sant.

 

För veckan gick i rasande fart. Så gjorde Svarta pärlan. Den här veckan har jag främst spenderat på resande fot. Har besökt ett flertal av mina lokala. Bra möten. En genomgång från grunden genererade direkt effekt. Även bra möten på kontoret. Effektiva arbetstimmar. Jag är i fas. Planering är A och O. Och så typiskt mig. Det är viktigt att ha ordning på sina papper. Att stapla upp dagarna ordentligt i sin kalender. Och att skjutsa runt sina kollegor när de som bäst behöver. Sist men inte minst.

 

Från och med tisdag fram till dags dato har dock min privata sfär drabbats av störning. En redig sådan. Skapad av förkylningen från helvetet. Sådant går vanligtvis att tänka bort. Iallafall om man har tillgång till nässpray. Och Strepsils. Samt är välsignad med en egen Kung därhemma. I skrivandes stund är jag dock något mer affekterad än vanligt. Ty herr Feber har valt att förära mig med ett besök.Han bor nu med mig under en filt i soffan.

 

 

 

 

Jag sover en hel del numera. Alldeles för länge. Och för tungt. Bitvis. För ibland pratar jag med Kungen. Rappakalja förvisso. Men klart och tydligt. Och ganska gladlynt dessutom. Natten till igår deklarerade jag högtidligt ett rungande Bazinga. Natten till idag har jag dock mestadels muttrat för mig själv.

 

Efter en lång dag på tur i Stockholmsområdet med min kollega MC-mannen borde jag dock om några timmar klara av konststycket att sova lugnt. Har fått höra den yrkesmässiga cred jag behöver. Och har fått lite pepp i ryggraden. Samt nyrökta räkor och lax i magen. Det är skönt att veta att någon ser mig. Sådant genererar alltid lite extra ork. Ett tredje år ska nog funka. Som en klok kvinna i min närhet brukar säga - det går när det går dåligt också. I sanningens namn går det inte alls så dåligt just nu. Bara trögt. Och sakta. Men framåt.

 

Kvällen har ägnats åt de små men ack så viktiga sakerna. Har planterat våra turfrön från Afrika. Pillat med orkidéerna. Badat. Pysslat. Har gjort i princip inget som kan klassas som vettigt. Dock av värde. Ett betydande sådant. Åtminstone för själen. Kungen har genomfört sin första tvättsession på egen hand. I denna tvättstuga alltså. Det gick alldeles utmärkt. Nästan skrämmande. Inte att han har tvättat. Utan betydelsen av det. För antingen håller vi på att bli genuina Svenssonsambos. Eller också håller vi på att bli vuxna.

 

 

 

 

Konferens brukar vara trevligt. Och det är vanligtvis roligt att besöka andra länder. Denna gång stod några dagar i Riga på agendan. Anlände på söndag vid lunchtid. Bekantade oss med den gamla staden. Fotograferade. Åt maffig avdelningsmiddag. Hotellet var fint och konferensen var intressant. Bankettens tema var James Bond. Underhållningen var spektakulär. Och proffsig. Minglade och byggde broar. Lade grund för årets samarbete över gränserna. Mycket bra. Årets vinnare blev slutligen min vän från Jämtland. Välförtjänt. Hon har jobbat hårt. Priset var verkligen hennes.

 

Flyget mot Stockholm gick inte förrän kl 22:45 på tisdag. Vilket möjliggjorde ytterligare ströveri i gamla stan. Shoppade oanständigt billiga produkter på Stenders. Förrådet av brusbollar är nu fyllt till bredden. Överlag var konferensen bra. Synd bara att jag jobbar med en påse nötter. Inte alla. Såklart. Men tillräckligt många för att min energi ska dämpas något. Jobbresa kan vara roligt. Det SKA vara roligt. Men det är fortfarande jobb. Ibland undrar jag om jag arbetar på dagis. Eller på AA. Oavsett ganska pinsamt.

 

Jobbade hemma både onsdag och torsdag. Det var skönt att få vara ifred. Landa lite. Andas. Tränade med min vän på torsdag. Passet gav energi. Hon ger energi. Och perspektiv på saker och ting. Jag behövde det. Lagom till fredag var jag åter redo för kontoret. Har varit synnerligen effektiv. Gjorde klart en veckas jobb på tre dagar. Och har nu bokat in viktiga möten. Planen för kommande veckor är lagd. Känns ypperligt. Några hotellnätter till trots. Det blir skönt att få tid att fokusera på enbart mitt eget. Äntligen.

 

Helgen har varit intensiv. Kampanj på lördag. Åkte runt till mina tre inblandade. Gick bra. Firade tillsammans med övriga kampanjdeltagare på Söder. Middag och vin. Avslutade på Rival. En trevlig kväll. Vilket ledde till sovmorgon imorse. Sol och kaffe på balkongen. En skön förmiddag. Jag och Kungen promenerade i reservatet. En knapp mil till fots. Fikade på Hellasgården. Vår i luften. Kärlek. Har nu badat i floatingsalt och roat mig med hemmaspa. Njuter av en nystädad lägenhet. Snart ska jag mysa med Kungen. Och ostkrokar.

 

 

 

Fredagen var en salig mix av uppdrag. Sightseeing på de mina med en busslast fylld av delegater från norra Europas alla hörn. Fick leka reseledare. Och blev testperson för den kommande tekniken. Skickade in min andra del gällande den juridiska maran. Det håller. Jag hoppas på ett avslut inom kort. Fredag kväll blev det en öl på krogen. Östermalm. Ett glatt sällskap. Därefter liveinspelning av Veckans Svensk. Dagny började blogga när hon var 93. Och Dagny vann. Över Måns Zelmerlöf. Rättmätigt. Standing ovations.

 

Igår spenderade jag och Kungen en halvdag på Harmoni-expo. Fotade auror, åt ingefäragodis, ägnade en kvart av våra liv åt trumhealing, köpte floatingsalt, insöp atmosfär och gick slutligen på storseans med Pehr Trollsveden. Kungen fick träffa sin farfar. Iallafall enligt Pehr. Så nu kan vi se fram emot enorma summor pengar, trillingar om något år samt ska investera stort i brandfilt och brandsläckare. Kanske även en brandvarnare i sovrummet. En härlig dag med tusen intryck. Av varierat slag. Det går bra att välja själv vad man vill tro på.

 

Efter ett provbad med floatingprodukt i det lilla badkaret packade jag väskan. För taxin kommer om en halvtimme. Denna gång bär det av till Riga. Konferens. Inget mer bloggande förrän på onsdag. Om nu appen för incheckning på Baltic Air fungerar.

 

 

 

Morgonstund och färskpressad apelsinjuice går bra ihop. Efter endast ett fåtal dagar med goda rutiner känner jag mig riktigt pigg. Konstigt nog. För endast tre koppar kaffe har smugit sig ner i strupen sedan i tisdags. Har istället och med stor nyfikenhet grundligt botaniserat runt i théstället på jobbet. Och här hemma har de stilfullt uppradade lösviktspåsarna med dyra blandningar tappat vikt. Det har inte jag. Men jag känner mig redan lättare. I både kropp och sinne. Det här med detox verkar inte alls dumt.

 

Kvällens inplanerade träningspass blev inställt. Vilket var tur. För allt som sker på Forsgrenska har tydligen inte med bad att göra. Så nästa torsdag ska jag inte packa min väska med badkläder. Enligt min vän passar nämligen påklädd utstyrsel bättre till det tilltänkta motionspasset. Man lär sig något nytt varje dag. 

 

Vi firade min nya lärdom med middag på Tiffanys. Kantarelltoast. Promenerade sedan hemåt. Fick en helt ny infallsvinkel på en mycket gammal fundering. Som skulle kunna generara ett visst mått av sinnesro. Iallafall i något år till.

 

 

 

Dagens möte i en annan stad blev imorse inställt. Omgrupperade således mig och mina göromål så effektivt som möjligt. Har från min soffa roddat polisärenden. Förberett kampanj. Och en delegationskörning. Samt lite övrigt smått och gott. En ok arbetsdag. Varken mer eller mindre. Vilken har varvats med tvätt. Hela åtta maskiner. Nu är även täcken och kuddar rena. Samt duschdraperi och badrumsmatta. Sofföverdragen doftar sommar. Det är fantastiskt att känna dofter igen.

 

En storhandling senare är kyl och skafferi fyllda. Hyllorna är sorterade. Även de med kryddor. Kungen har lagat middag. Kan vara tredje eller fjärde gången i år som det har hänt. Men han är duktig. Och lär sig. Det är bra. Och gott blev det. Har även ätit fruktsallad och druckit thé. Vilket enligt uppgift ska vara en fördelaktig kombo med Detoxtabletterna som damp ner i min brevlåda idag. Fuktmask i fejset, ishockey på TV. Snart dags att bädda ner sig i blomsterrabatten. Den nybäddade sängen alltså. Kul kul. Lattjo lajban onsdag. Verkligen.

 

 

 

Dagen kunde inte ha fått en bättre start. Vaknade mot alla odds utsövd. Morgonkaffe till godmorgon-TV. Inga konstigheter. Så har de flesta av mina första vakna vardagstimmar sett ut under många år. Mycket signifikant för den starkt kaffeberoende nyhetsjunkie som jag ju är.

 

Skillnaden idag var min förväntan. På morgonpromenaden. Det var två år sedan förra gången. Och vägen till jobbet visade sig vara lika härlig som jag ville minnas. 45 minuter tog den. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att väcka kroppen med motion. Sveriges San Francisco i all ära. Men Stockholm är bättre. På många sätt. Den nygamla morgonpromenadritualen avslutades som sig bör med frukost på jobbet. Fruktsmoothie. En bra början på det nya. Så jag borde vara nöjd.

 

Telefonmötet gick bra. Min framtid ser ljus ut. Jag har stöd för det jag vill göra. Det gäller bara att orka köra igenom varvet ordentligt gång till. Ordna till. Ordna upp. Ordna allt. Fixa. För det finns en hel del saker att ta tag i. Jag har endast sett toppen av isberget. Och kan endast ana hur mycket som ligger dolt under ytan. Det är inte roligt att ägna sin tid till att hacka fram fossiler som andra har lyckats begrava. Speciellt när det mesta av naturliga skäl känns allt annat än nytt.

 

För två år brukar räcka för mig. Under den tiden har jag oftast lyckats med att prestera det jag ska. Utöver det som krävs av mig. Men som jag kräver av mig själv. Därefter gillar jag att gå vidare. Sätta tänderna i något nytt. Så har jag alltid resonerat. Och det har gått två år nu. Försöker välja att se det tredje som en utmaning. Men endorfinkicken som vanligtvis brukar infinna sig uteblir något i och med att jag redan har gjort det till fullo en gång. Mycket vill ha mer. Och mer blir aldrig nöjd. Någonsin. Jag är inte kompis med väntan.

 

Tills vidare har jag beslutat att distrahera mig för den goda sakens skull. Lägga fokus på de små förändringarna som gör tillvaron roligare. Har precis skaffat mig en ny hårfärg. Och efter dagens naprapatbesök en nästan ny rygg. Motionsvanorna är sunda. Så även de portioner jag lägger upp på min tallrik. Statistikprogrammen jag använder visar positiva kurvor. Jag är på gång. Och jag mår bra av det.

 

Lite nöjd känner jag mig nog kanske trots allt. Om jag tänker efter. Möjligtvis.

 

Det blev sommartid igår. Vilket kändes tydligt idag. Min inbyggda väckarklocka har inte riktigt hunnit vänja sig ännu. Så jag slog upp mina stora blå först kl 10. Synnerligen ovanligt. Brukar vakna innan tuppen. Dock skönt. Det behövs inte många dagar för att komma in i stadiet liknandes semester. Jag behövde förmodligen det. En helg i lugnets tecken. Med inslag av själsnärande pyssel.

 

Gårkvällen gick ovanligt snabbt. Vi lyckades med myset. Morotsstavar och dip. Jordnötter. Film. Men inte så mycket mer. Så ikväll stundar plantering. Lagom till Valborg planerar jag nämligen att placera ett gäng väldoftande och välmående basilikaskott i en stor kruka på balkongen. Ikväll stundar även planering. Pyssel med scheman. Inför en vår med träning på agendan. Ty om jag ska lyckas väl med prövningen att överleva min premiär som aktivt deltagande i årets lopp för smått lönnfeta damer krävs det arbete. Gediget sådant. Vårruset närmar sig. Och jag behöver köpa löparskor.

 

Har dock redan börjat träna i liten skala. Pilatesbollen har fått sig några duster. Senast idag. Vi har åter gemensamt tagit oss in i promenadloopen, Kungen och jag. Som när vi precis hade träffats. Det är så vi. Och våra respektive träningsjackor har nu dammats av rejält. För reservatet bjöd under eftermiddagen på en timme härligt väder. Powerwalk. Promenadspåren är fina och snart kommer även löpslingorna att tina fram. Förhoppningen är att då avancera ytterligare till tre löppass per vecka.Ett beslut som känns spännande. Stärkande. Och utomordentligt bra.

 

I skrivandets stund doftar jag fräsht av havtorn. Produkter från helgen med flickorna i januari. På prisbelönta St Jörgen Spa. Är således ordentligt skrubbad, insmord och återfuktad. Och börjar faktiskt känna mig som mig själv. På tiden. Ledigheten har varit nyttig. Vad gäller det mesta. Vi har gjort precis det vi bestämde oss för att göra. Så lite som möjligt. Det som har fallit oss in. Har andats. Skönt. Ledigheten varar förvisso inte i så många timmar till. Men avser att göra mitt yttersta för att det intankade lugnet ska bestå.