Helgen har varit härlig. Inledde den med långpromenad i reservatet. Därefter välbehövlig storstädning tätt följt av förberedelse av fredagens middagsbjudning. En mycket lyckad sådan. Kungen gick bra ihop med min vän. Och hon gav honom utan tvekan och med glädje sin välsignelse. Inte helt oväntat. Jag tycker verkligen om när de jag tycker om även tycker om varandra. Kan med stolthet konstatera att de mina är bäst.
Som alltid experimenterade jag även denna gång friskt i köket. Recept är nämligen inte min grej. På gott och ont. Den här gången blev det riktigt bra. Förrätten bestod av mozarella toppat med en röra av oliver och soltorkade tomater. Samt prosciuttorullar fyllda med färskost. Och gott vin. Till varmrätt avnöjt vi inbakad fläskfilé med fyllning bestående av scharlottenlök, äpple, bacon och svamp. Potatisstavar, kall sötstark chilisås och lite mer gott vin kompletterade väl den rätten. Och slutligen smaskade vi i vanlig ordning glatt i oss varsin hjortronpannacotta spetsad med honungsraki. En dessert som nu officiellt kan klassas som mitt och Kungens signum.
Eftersom solen gick upp innan vi och vår gäst slutligen kastade in handduken blev sovmorgonen igår ett faktum. Mysfrukost på balkongen. Vid lunchtid. Men ändock. De i fredags inköpta balkongmöblerna är sannerligen inte att förakta. Ej heller den grå och luddiga balkongmattan. Både stilfull och skön. Och varm. Jag har således ännu en gång lyckats med konststycket att överbevisa Kungen: impulsköp behöver verkligen inte vara av ondo.
Eftermiddagen slösade vi bort. Totalt. Liggandes i varsin soffa. Ätandes godis. Och chips. Tenderar att vanligtvis bli något frustrerad av att sitta stilla. Iallafall under en längre stund. Min uppfattning om att ta det lugnt korrellerar oftast ganska illa med liggande positioner. Ty pyssel är min grej. Helst i flera rum samtidigt. Men konstigt nog uteblev den stressfyllda känslan igår. För det blev en riktigt skön lördag. Behaglig. Rogivande. Slapp. Som avslutades med filmmarathon. Somnade slutligen lycklig och djupt inkurad i Kungens nackgrop.
Även denna dag har varit ljuvlig. Kan konstatera med all önskvärd tydlighet att mitt humör står i direkt relation till solens intensitet. Promenerade även idag. Undersökte utegymet i parken. Alias vår nya trädgård. Placerade oss njutandes på en avskild bänk vid skogsbrynet. Fikade. Lyssnade noga till fåglarnas sång. En meditativ tillvaro light. En mycket välbehövlig sådan. Kvällen bjuder även fortsättningsvis på mys. Vi har laddat upp för god middag. Charkuterier till dessert. Spakväll. Söndagsfilm. Innan dess ska dock mina frön planteras i krukor.
En lugn och skön påsk när den är som bäst helt enkelt. Iallafall för mig som har löfte om att slippa röra monsterdisken.
Bilderna är dagsfärska. Och ytterst signifikanta för hur denna helg har varit. Fylld av glädje.Sol. Vårkänslor. Blommor. Goda vänner. God mat. Kärlek. Och inte minst ett berg av disk...
Min påsk har varit härlig. Och den är inte över ännu. Så skönt.
Det är skönt att vara ledig. Att vakna och inse att det bara är fredag. Eller kanske inte så bara. För solen har valt att även fortsättningsvis skina in genom fönstren. Den värmer min balkong. Rensade bort vinterns skräp från den igår. Så nu är den åter ren. Öppen för möjligheter. Vi ska bara hitta ett lämpligt balkongset först. Och kanske komplettera med ett litet växthus. Längtar till det gröna börjar spira.
Påskmaten är införskaffad. Gäst till kvällen är bjuden. Äggen har bytts ut mot mozarella. Istället för kaviar serveras ikväll en god olivbaserad röra. Lax har fått stå åt sidan till förmån för välsmakande prosciutto. Jag har blivit en jäkel på att laga god mat utan allergener. Det finns godis och tulpaner. Påskliljor i kruka. Påskfjädrar och gula blockljus. Ungefär där går min gräns för acceptabel nivå av pynt. Ser nu fram emot en långpromenad i reservatet. Gärna med Kungen.
Det krävs dock att Hans Nåd behagar att vakna först.
Nu är det snart dags för helg. Långledigt. I fem dagar. Tack för det min kära arbetsgivare. Personalvård och goda förmåner är inte att förakta.
Har under de senaste två dagarna tillbringat en natt på hotell och min vakna tid rattandes Svarta pärlan. Hon har fått rulla ca 70 mil. Välbehövliga sådana. För nu har jag fått min misstanke bekräftad. De oannonserade besöken resulterade i ungefärligen samma bild av verkligheten som jag hade föreställt mig. Ett smärre kaos därute. Den högsta nivån är ok. Men den lägsta nivån är sannnerligen låg. Rom byggdes inte över en natt. Men lagom till slutet av augusti planerar jag att se en skillnad. En markant sådan. Inget annat är acceptabelt.
Påsken är i antågande. Denna gång blir det dock inte någon upprepning av den dignande menyn från julbordet. För skaldjur, lax och ägg är bannlysta i vårt hus. Inte på grund av dess bristande kvalitet eller smak. Snarare på grund av allergiska tendenser. Och själv har jag tänkt bannlysa socker. I mesta möjliga mån. Min midja har redan fått sitt lystmäte fyllt så det räcker. I år satsar vi istället på gröna godsaker. Samt biff och kyckling. Fina goda såser. Rött vin. Det går att frossa mer nyttigt och med stil.
Svaret kring juridiska maran ligger under luppen hos min allierade, räkningarna är betalda och veckans administrativa sysslor är avklarade. Tänker således ägna resten av dagen till att njuta. Glädjas på riktigt åt vackra påskliljor och tulpaner. Av att vara hemma. Vara ledig. Promenader. Vårsolens strålar. Vasamuseumet. Kanske. Eller Fotografiska. Vi får se hur vi känner, Kungen och jag, när andan väl faller på. Bekymmersfritt. Tänker passa på att andas ordentligt.
Det kommer verkligen att bli en skön påsk att minnas.
Dokumentet som levererades till min bostad under kvällen gjorde verkligen sitt. Svart på vitt går sällan att bestrida. Möjligtvis kan det tolkas som grått. Men grått är ok.
Några timmar och en mycket lyckad Coq au vin senare känns allt således mycket bättre. Ett bad med produkter från Stenders gör alltid underverk med humöret. Lägg så en spasession på det. Kan inte bli fel. Är nu helrenoverad och nästan som ny. Har pysslat lite. Väskan är packad, paddan är laddad och snart vankas mys. I en ren och fräsch lägenhet.
Igår var en ljuvlig dag. Sol, varmt och mysigt. Bror med flickvän bokade in oss på lunchfika i stan. Socialiserade bort några synnerligen trevliga timmar på café. Flanerade tillsammans i Hötorgshallen. Inspirerades kulinariskt av de fördelaktigt framlagda råvarorna. Blev sugen på ostron. Och flankstek. Och nymalet kaffe. Det mesta med andra ord.
Handlade inget. Men njöt av det sköna i att vara ledig en lördag eftermiddag. Som avslutades med promenerad via Gamla stan till söder. Där godsaker för kvällens middag inskaffades. Äggfri bearnaisesås till köttet. Och vin. Släckte ner lägenheten och alla standby-apparater kl 20:30. Earth hour. Det var mysigt med levande ljus. En lördag att minnas. Somnade trött men glad.
Idag är det en ny dag. Även den en solig. Men det känns inte lika väl. Energierna är annorlunda. För jag är mer frustrerad än nöjd. Även om jag försöker rycka upp mig. Brukar vara bra på det. Men mina egna väl beprövade strategier hjälper dåligt. För en bok har redan plöjts från sida till sida. Gårdagens chipsrester är uppätna. Min mor har kört peptalk. Jag har fotobloggat. Kungen har dammtorkat. I skrivandets stund tas gårdagens disk omhand. Även om det inte tillhör Kungens vanliga repertoar att spontanstäda. Promenad är på förslag. Så även gympass. Eller ytterligare en bok. Han gör allt som står i hans makt för att hjälpa mig att vända. Han vill göra mig glad. Ändå är jag inte tillfreds. Alls.
Känner stress över att inte kunna landa. Ta det lugnt när jag kan. Trots att det är det jag egentligen borde göra idag. En paradox så god som någon. För jag vill pyssla men vet inte med vad. Vill träna men känner ingen större ork. Vill göra något vettigt av dagen men orkar inte. Borde packa inför veckans resor men känner ingen lust. Den jobbmässiga utmaningens omfattning står mig för tillfället upp i halsen. Har planerat Coq au vin till middag. Känner mest för att äta torftiga mackor. Har fastnat i tankarna kring den juridiska maran. Det drar ner mig något. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Oro i kroppen.
Resa, skriva en bok och hänge mig åt konstnärliga och andliga flummerier. Gömma mig lite. Slippa ta ansvar. Glömma försvarstalet. Det är vad jag känner för. Inte mycket som ter sig lustfyllt just nu.
Men lusten kanske kommer med våren. Kan det inte bli vår på riktigt snart?
Känslan av att gå barfota i Jordaniens öken sitter kvar ännu. Och när jag blundar kan jag fortfarande förnimma värmen och krydddofterna från ett genuint Grekland. Underbart. Helt enkelt.
Jag har således nu nöjet att med glädje i hjärtat få presentera några landskapsiluetter från två av mina älskade resealbum.
Earth hour. Och vi har tagit ett viktigt gemensamt beslut.
Kungen och jag har släckt ner. Alla standbyapparater är av. Golvvärmen i badrummet är avslagen. Ljusen är tända. Från och med idag tänker vi agera ännu mer klimatsmart än vad vi redan gör.
- Gasugnen kommer inte att bytas ut mot el.
- Mobilladdare skall inte bli sittandes i uttaget när inget ska laddas.
- Inget annat än effektiva lågenergilampor ska hädanefter komma in över tröskeln till vårt hem.
- Golvvärmen i badrummet kommer att stängas av redan nu.
- Knappen på elkopplingsdosorna kommer att användas varje natt med obefintlig standbyelektronik som följd.
De senaste dagarna har jag befunnit mig mitt i spenaten. Ty konferensgården var fin men inte på något sätt belägen i nära anslutning till en stad. Eller ett samhälle för den delen. Oh nej. Denna Roslagens pärla hade de facto inte ens en normal gatuadress. Vilket får mig att stillsamt begrunda det storslagna vad gäller den moderna tidens GPS-funktioner.
Mina kollegor, de gula och jag har haft ett fullspäckat schema. De två senaste månadernas planering föll väl ut. Maten var god, boendet var bra, konferensgårdsägarna var synnerligen proffsigt flexibla, deltagandet var över förväntan och kritiken var inte på något sätt av det negativa slaget. Snarare tvärtom. Med besked. En lyckad tillställning helt enkelt. Jag är nöjd. Men lite trött.
För motattacken damp ner i min brevlåda i tisdags. Den var näst intill absurd. Men förvånansvärt lätt att punktera. Gick givetvis igång på alla cylindrar. Både de jag vanligtvis besitter och även de som ligger latent i mitt backupförråd. Blev arg. Formulerade mitt svar på mindre än en halvtimme. Det är fortfarande under begrundande. Inte skickat ännu. Dock är det av rang. För jag har ju rätt. Och nu dessutom något bättre koll på i vilken riktning den juridiska maran har valt att styra kosan. Jobbigt. Men skönt. För jag överlever. Seger ligger i luften.
Så efter en intensiv vecka fysiskt placerad i lantlig miljö blandat med personliga juridiskt förberedande tankar var det skönt att igår äntligen få gotta ner sig i Kungens trygga famn i soffan. Göra helg. Ladda för lite ledighet i vårsolen.
Den fina buketten med rosor som väntade på mig i vardagsrummet gjorde verkligen inte saken sämre. Min kung är min kung är min kung.
Jag borde ha förstått det redan vid den första kontaken. Min gamla blogg är förlorad. Obönhörligen. Den irrar numera herrelöst runt i cyberspace. Jag har tappat tyglarna. Hur märkligt det än kan låta. Och hur mycket det än stör mig.
Bestämde mig dock för att göra ett nytt försök. Mot bättre vetande. Min magkänsla sa nej. Den brukar ha rätt. Så även denna gång. Ty bevisligen var det ett misstag.
För jag skriver:
Isåfall skulle jag uppskatta om ni kunde ringa mig.
Svaret är:
Nej, det går inte eftersom det inte finns något telefonnummer kopplat till din blogg.
Ok. Men i min mailtagg finns det. Dock tydligen inte tillräckligt läsligt för kundtjänst. Oviljan att hjälpa på ett konstruktivt sätt är tydlig. Jag kan närmast beskriva mig själv som långt över medel förvånad.
Jag skriver alltid under alias. Jag fotobloggar under alias. Mitt twitterkonto följer samma princip. Så även mitt e-postkonto hos live.se. För mitt intresse är inte att bli läst just på grund av att jag är jag. Överlag har min blogg inte något mer djuplodande syfte än låta mig vara kreativ på min fritid. Gillar det. Att få feedback från någon därute ibland. Utan att röja vem jag är. Såtillvida att jag inte har valt det själv vill säga. Jag vill välja själv.
Får jag det, blogg.se?
Det är nämligen så att jag behöver det. Behöver få vara anonym. Min blogg är min borg. Min ventil. Mitt sätt att idka anti-Jante. Eller kräkas i tysthet när jag inte mår bra. I en pragmatisk arbetsmiljö som min är det skönt att kunna få utlopp för känslor på ett lagom offentligt sätt. Det gör mig tillfredsställd i själen. Utan att inlägg riskerar att av misstag dyka upp i sökmotorer. Bli synliga för mina kollegor. Eller min chef. Eller myndigheter för den delen. Gud förbjude.
Det är alltför lätt att lämna permanenta avtryck på nätet. Jag litar inte på Google. Därför har jag skapat mig en klon. Det är fortfarande jag. Men med annat namn. Vars e-postadress inte går att knyta till mig. Vilken är skapad med falska fakta. Som jag såklart borde ha skrivit ner. Men nu är så icke fallet. Och jag har bevisligen inte ont anandes och utan förvarning blivit utslängd. Vilket i sin tur verkar ha direkt effekt på min inloggning här. Mitt eget verk har förvandlats till Fort Knox. Och jag står inte längre på fortets gästlista.
Förlåt gamla bloggen. Jag är ledsen för det. Du ska veta att du vandrar vidare som djupt saknad. Dock i ljust minne bevarad. Och så även mer konkret i min nya länklista.
Så rest in peace, gamla bloggen. And be careful out there. Wherever you are.
Jag tror banne mig att en lugn helg har gjort underverk med mitt humör. För även om jag har sovit något sånär risigt i jämförelse med det normala är det inte alls samma katastrofala läge som kännetecknade förra veckans nätter. En halvkass mage, javisst. Dock har det tillståndet förmodligen mer att göra med min masskonsumtion av godis och chips, förnöjsamt inmundigat i soffan till gårkvällens hyrfilm.
Arbetsmässigt läggs det nu saker på mig. Men det är ok. Och jag verkar dessutom få extra betalt. Kan inte klaga. Är i fas med min planering. Som jag har sagt så många gånger förut - har man ordning på sina papper har man ordning på sitt liv. Det är viktigt. Ett stressmoment mindre. Betar av listan sakta men säkert. Det går framåt. Med besked.
Slutligen var det skönt att komma hem till slottet och finna ren disk i stället istället för intorkad sådan i diskhon. Som grädde på moset hittade jag tvätten tumlandes runt i sin trumma. Utan att jag har behövt lyfta ett finger. Vardagslyx. Lycka. Kungen har gjort sitt yttersta. Samt inskaffat en extra påse chips. Blir således inte smal denna måndag. Men det är det värt.
Hej kundservice. Jag kan inte logga in på min gamla blogg och det verkar vara min e-postadress som är problemet. Jag kan nämligen inte längre logga in på den heller. Här är dock min IP-adress till hemdatorn. Har samma lösenord som tidigare om ni behöver. Om ni kunde hjälpa mig så snart som möjligt vore jag tacksam.
Svaret blir:
Hej. Vi kan dessvärre inte hjälpa dig utifrån dessa uppgifter utan rekommenderar att du återställer ditt lösenord via länken XXX. Då skickas ett nytt till din e-postadress.
Och var berättade jag precis att problemet låg? Var exakt är min formulering otydlig? Moment 22 när det är som bäst....
Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag med glädje gonar in mig i täcket en söndag morgon. Eller iallafall gonar in mig i täcket. Med glädje var en överdrift. Vanligtvis vaknar jag vid åtta. Som senast halv nio. Redo att möta dagen. Studsandes ur sängen. Kaffekannan brukar koka innan strumporna sätts på. Lycka över livet. Det brukar vara mitt signum.
Den här morgonen kändes dock den vanliga proceduren extremt onödig. Inte för att täcket veckade sig skönare än vanligt. Eller att kudden gjorde sig extra mjuk. Oh nej. Jag ville helt enkelt inte. Kroppen sa nej. Att stiga upp kändes meningslöst. Varken mer eller mindre. Konstigt nog.
För jag saknar egentligen inget. Gårdagen var bra. Kungen och jag hade en skön dag i reservatet. Promenerade 7 km i strålande solsken. Jag njöt. Kände mig glad. Spexig. Som vanligt. Vi trivs. Båda två. Min kung är fantastisk. Och kvällen var perfekt. Middag med kollegor innan den stora festen gick av staplen. Socialt. Trevligt. Värme. Precis som jag brukar vilja ha det.
Festen i sig var rolig. Jag gillade att få sitta i publiken. Vara oexponerad. Skrattade. Från hjärtat. Roade mig. Gladde mig åt födelsedagsbarnets lyckade överraskning. I ungefär fyra timmar. Och så plötsligt tog orken slut. Bara sådär på en gång. Har sällan tidigare tagit en taxi hem innan tolvslaget. Igår toppade jag den tiden med en timme. Och sov tungt innan söndagen slog in. Märkligt. Men välbehövligt. Bevisligen klarar jag inte mer just nu.
I skrivandet stund sitter jag i soffan. Plåstret är på. Så även strumporna. Men det är kungen som idag har kokat kaffe. Och laddat högtalarna med avslappnande musik. Pussat på mig. Massor. Och har påtalat att solen skiner även idag. Han har rätt. Han är bäst.
Så idag ska jag följa kungens rekommendation. Njuta. Pyssla. Göra hemmaspa. Vara jag. Ta det extremt lugnt. Andas.
Idag är en ny dag. Det känns i hela kroppen. För även om jag och John Blund har roat oss med att åka berg- och dalbana genom samtliga REM-cykler under precis hela natten känner jag mig näst intill utsövd. Och ganska glad. Tack mina vänner för fint stöd. Jag behövde det. Och det bådar gott för kvällen. Som har all potential i världen att bli riktigt rolig. Pulsen slår nästan normalt.
Vilket jag på eget bevåg kommer att ändra efter lunch. Det är dags att för första gången på två år åter ta en tur till fots i reservatet. Med ryggäck. Fika. Lapa sol. Kungen och jag.
Igår deklarerade han för övrigt veckans största och viktigaste statement:
Vi kommer INTE att köpa smaklös pizza från hålet i hörnet igen.
En tröstlös vecka börjar gå mot sitt slut. Vilket är skönt. För jag är trött nu. Sover dåligt. Och magen är grinig. Humöret tryter. Ja, jag brukar definitivt vara mer munter.
Någonstans på vägen har en komponent för mycket smugit sig in. Vilken vet jag inte. För skeva riktlinjer kan jag klara. Mycket jobb gör i sig ingenting. Att täcka upp för flera brukar inte vara något problem. Även om det ibland kan kännas störande att inte kunna fokusera endast på sitt eget. Mitt nya. Speciellt med tanke på hur väl det visat sig behövas. För det är inte ordning därute. Alls. Aningens oväntat. Men ett faktum.
Vidare brukar jag med glädje ställa upp för mina vänner. Är vanligtvis ganska orädd. Har inte direkt någon scenskräck. Den här gången kändes det dock helt avgörande att få möjlighet att stå över. Vilket i sig skapar en annan stress. I form av känslan att ha svikit. I sig inte alls behagligt. Eller likt mig. Men bara vetskapen om att ersättare är utsedd gjorde underverk med min puls. Den dämpades något. Kanske kan jag nu på riktigt börja se fram emot lördagens fest. Som jag brukar. Vore skönt om något kunde kännas normalt.
Sedan årsskiftet är vi två i lägenheten. Delad glädje sägs vara dubbel. Och det är den. Jag skriver under på det med eftertryck. Jag är kär i min kung. Och vi har det bra. Äter gott. Gör roliga saker. Har bjudningar. Njuter av weekendresor. Från och med snart blir dock tillvaron aningens osäker. En av oss kommer nämligen fortsätta med att ha alldeles för mycket att göra. Och den andra kommer dessvärre att ha alldeles för lite att göra. Loose-loose. Inte bra. Jag hatar att leva i ovetskap om vad som kommer. Jämvikt är bäst när medianen befinner sig i mitten. Ett universum i balans är således bevisligen inte alltid av godo.
Lägenheten i sig är fin. Jag har saknat den. Det fattas lite småfix. Vilket enbart hade inneburit roligt och stimulerande pyssel så tillvida att det inte hade varit för den ständigt överhängande juridiska maran. Den gnager mig ända in i själen. Speciellt med tanke på att det är jag som har rätt. Väntan är det värsta. Under tiden som jag våndas tänker jag sluta röka. På ett sådant sätt att jag själv känner mig säker. Gudarna, fan&hans mormor och alla andra däremellan ska veta att jag inte är sugen. Motivationen saknas helt. Men det ska gå. Samtidigt som jag bör bearbeta mina extrakilon. De där som envetet har satt sig runt min midja när jag tröstat mig med gott. Stress när den ter sig som bäst helt enkelt. Inifrån och ut. Toppen.
Så svar ja. Jag känner mig låg. Nere. Mina närmaste vet. Och apoteksdamen som kontinuerligt säljer mig rosenrot. Ingen annan. Orkar än så länge hålla min mask. Utåt. Vill helst inte berätta. Folk förstår ändå inte. Saker tolkas fel. Jag är intresserad av att få lugn och ro. Kanske någon extra kram. Lite uppmuntran kring att jag är bra. Men absolut inte någon medömkan. För så illa är det inte. Även om de senaste veckorna har varit skit.
Nu är det helg. Jag ska mysa med kungen. Så nästa vecka kanske allt känns bra igen. Osannolikt måhända. Men inte alls omöjligt. För kanske kan jag lura tillbaka mig själv om jag verkligen försöker. Finns ju faktiskt här någonstans innanför det buttra och muttrande skalet. Och även skalet njuter faktiskt emellanåt av solen.
Får satsa på det. Ta hand om mig själv. Fake it 'til I make it. Det blir bra.
Nystart javisst. Men i vanlig anda vill jag gärna sätta en liten resumé av det hittills gångna året på kartan.
Januari
Nyår i Vemdalen, middag i Blåsut, tjejhelg på spa i Göteborg, jobbresa i Norrland nr 1, lägenhetsfix, dubbla regioner, avdelningsmöte i Sälen, juristhjälp av rang, kungen fick jobb.
Februari
Inflyttningsfest i finfint hus, ny tjänstebil, dubbla regioner, middagsbjudning à la Geneva, tjänsteresor, jobbresa i Norrland nr 2, överlämning, mor på besök, syskonmiddag med respektive, inlämning juridikämnet, komiker på Norra Brunn, kungen fyller år.
Mars
Myshelg i Tallinn, konferenshelg i Danmark, sjuk i tre dagar, plåster åter på plats, kungen söker nytt jobb, snabbredigering av ny blogg med intentionen att bättra på min layout under årets gång. Just nu får det duga.
That´s it. Nu redo att köra. Kanske dagligen. Kanske veckovis. Iallafall idag.
