Idag har jag klippt mig ungefär lika kort som detta inlägg. Fortsättning följer imorgon.
Godnatt.
För återkoppling - jag hann till bilen före lapplisorna i fredags, tack och lov.
Nu åter hemma efter en härlig tjejhelg i mysiga Tomelilla. Vi var sju glada rackare som intog huset i fredags. Tre av oss flög tillsammans från Bromma, tre av oss samåkte i bil från västkusten, och en av oss var redan på plats eftersom hon de facto äger sommarhuset. Eller ja, hennes familj vill säga. En helg med mycket god mat, vin, skratt och prat. Som alltid laddar jag batterierna rejält i det sällskapet.
Lördag förmiddag spenderade vi på
ML Borstteknik. Efter en genomgång av ägaren, shoppade vi loss i butiken. Så i vårt kök hänger nu en diskhandduk i tyg med fint fjärilsmönster, och en grön diskborste står väl placerad under diskbänken. Enligt utsago ska båda dessa atteraljer hålla i flera år, och ersätta gängse produkter såsom Wettextrasor och billiga månadsdiskborstar. De behöver tvättas och kokas ofta, that´s it. Således går de väl in i mitt miljötänk. Det ska bli spännande att se om de håller vad de lovar.
Dagen bjöd vidare på kräftsmörgås till lunch på prisbelönt
Olof Victor, samt en promenad längs med havet vid Sandhammaren. Därefter var det dags för middag på den mycket pittoreska och av White guide rekommenderade, pizzerian
Friden, beläget precis mitt i ingenstans på Österlen. Idag hann vi med en ljuvlig långfrukost innan det var dags att packa ihop för helgen och slutligen åka hem.
Kungen och Svarta pärlan hämtade mig på Bromma flygplats. Jag har nu blivit bortskämd med att få njuta av Kungens pasta med köttfärs, har gottat mig i badrummet med hemmaspa, och nu är det hög tid att bänka sig framför söndagsfilmen. Det är med andra ord sannerligen inte illa att vara hemma heller. Jag är verkligen lyckligt lottad. Det här har varit en synnerligen bra helg.
Efter en vecka med både förkylning, tjänsterresa till Norrköping och en hel del administrativa göromål, börjar det nu närma sig helg. Känner mig pigg, glad och stark. Ikväll lyfter planet mot Malmö för en härlig tjejkväll i pittoreska Tomelilla på Österlen. Men först ska en långsitting i mötessalen på jobbet avklaras och några mail besvaras. Därefter bär det av.
Dagens stora utmaning är att göra sig klar i tid denna morgon. För kl 8:00 pricktid sätter de igång här ute. Lapplisorna. För på min gata får man gärna parkera gratis. Förutom på fredagar. Något jag inte tänkte på när jag glatt krånglade in min Svarta pärla mellan två andra bilar där det igår fanns plats. Ett otyg det där. För i vinter lyser snön kritvit med sin frånvaro. Backen är bar. Mig veterligen står ingen sandsopare på plats runt hörnet för att genomföra allmän städning heller. Men flytta bilen, det ska man. Det står klart och tydligt på den myndiga skylten härnere. Suck.
Så dagens inlägg blir kort. Tänderna ska borstas och håret likaså. Jag har nu bara 33 minuter på mig.
Efter snart två år med Kungen uppmärksammade jag först igår något ytterst intressant. Det började med att jag visade honom mitt nya twitterkonto. Förra kontot, som nu är nedlagt, skrevs under alias. Mitt nya går istället under mitt riktiga namn. Det innebär med andra ord att jag absolut kan skriva precis vad jag vill. Men konsekvensen blir ändock jag kommer att tänka efter mer nogsamt före jag trycker på skicka-knappen. Här startade vår diskussion kring avtryck som görs på internet. Vissa helt oåterkalleliga. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så att man verkligen inte slinter iväg på tangenterna i onödan. Tänkvärt.
Därefter slog vi in mitt namn på Google med syfte att kontrollera vad mina knapptryckningar hittills har ställt till med. Som väntat dök inte något direkt intressant upp, men visst, jag har de facto lämnat en del digitala spår på nätet. Även en och annan bild. Fortfarande inget konstigt, men mitt namn cirkulerar bevisligen runt i något större utsträckning än vad jag först trodde.
När vi sedan gjorde en slagning på Kungen uppenbarade sig det som jag finner mycket intressant. HAN finns nämligen inte med någonstans. Alls. Hur jag än försökte kunde jag inte finna det minsta lilla spår av att karln överhuvudtaget existerar. Hans, för mig okända, namne är däremot betydligt mer aktiv. Sportresultat hit och serietider dit. Ett och annat hiskeligt foto hittade vi också, på både den nämnde namnen och dennes otaliga bilar. Tack och lov ser min kung inte ut på det sättet. Han är faktiskt riktigt snygg. Iallafall när han rengör sina brillor. Och emellanåt trimmar skägget.
För mig är det dock fortfarande en gåta hur någon har lyckats undvika exponering i cyberspace, både frivillig och ofrivillig. Inte ens Ratsitliknande forum eller Stayfriends vet att han finns. Året är nu 2014. Det ska verkligen bli intressant att se hur länge till han klarar av att lyckas med det konststycket.
Det här med att vara förkyld är inte min grej. Jag gillar inte när näsan rinner, och jag misstrivs å det grövsta när jag inte känner någon markant smak i munnen. Förutom den metalliska såklart. För den följer med snuvan likt en TV-pejlare gör vid minsta lilla köp av någon känd butikskedjas multimediasystem. Oundvikligen.
Idag har jag, trots tvivelaktig sömn och djupa halsrosslingar, dock varit uppe relativt tidigt. Jobbet har fått sitt under morgontimmarna, och för tillfället gör jag allt jag kan för att nyttja min lunchtimme på bästa sätt. Det vill säga genom att styra upp min tillvaro gällande sociala medier. Det var några år sedan jag senast var verksam. Men nu är det dags att ta tag i engagemanget igen. Det är ju faktiskt något som tidigare har roat och, vid närmare eftertanke, fortfarande roar mig. Ett nytt twitterkonto har därför skapats, och mina två bloggar är nu länkade till diverse forum på det sätt jag vill. Den här bloggen syns enbart i forum där jag känner mig trygg att skriva om det mer privata. Den
andra ligger däremot ute både här och där för allmän beskådan. Perfekt.
Nästa projekt är nu att länka in de fantastiska bloggar jag följer på permanent basis, och kanske även att se över mitt eget format en smula. Design har nämligen fått stå åt sidan ett bra tag nu, främst på grund av att jag inte har haft tid. Med tanke på hur framtiden kommer att se ut finns dock risk att formatet får bestå. Trots allt är ju innehållet det viktiga, något jag kommer att jobba vidare med tack vare utmaningen
#Blogg100. Ett inlägg varje dag ger utrymme för reflektion på ett helt annat sätt än vad månadsvis uppdateringar av händelser gör. Jag ser fram emot det.
Sortering och strukturering vad gäller det viktiga i tillvaron har börjat. Det kommer med andra ord att bli en underbar vår.
