Pulver i luften.
Kategori: Livet
Det känns som att det nu börjar bli hög tid för ett livstecken. Inte för att jag har något vettigt att skriva om, utan snarare tvärtom. Just nu är det pulver i luften. Väldigt mycket pulver, och de giftiga partiklarna tränger enkelt igenom min vanligtvis stormsäkra skyddsmask. Det är trist.
Hösten har varit fin. Bra väder, vilket det fortfarande är. Min egen 40-årsfest var underbar, och det har gått väldigt bra på jobbet. Jag har känt mig så glad och stolt. Ända fram tills nu. Organisationsförändringarnas vind sveper nämligen åter genom korridorerna för tillfället. Flera förlorar jobben runt omkring mig. Engagerade och driftiga personer med väldigt mycket kompetens får gå. Det är fruktansvärt tråkigt. Jag är tack och lov inte en av dem, men förändringarna har även drabbat mig. Min chefslinje försvinner om två veckor. Vilket innebär att mitt gamla jobb har erbjudits mig i detta skede, och jag har givetivs tackat ja. Dock med stor sorg i hjärtat.
Mitt gamla jobb är förvisso ett toppenjobb. Jag har älskat det, och kommer absolut att gå in och rocka skiten ur regionen igen. Men det innebär även att allt det bra som jag och mitt fina team tillsammans har börjat att bygga försvinner nu. Mina killar är inte nöjda och jag själv är verkligen inte nöjd. Detta trots försäkran från den absoluta toppen om att jag har visat mig vara fantastiskt duktig på det jag gör. Om jag fått en krona för varje tomt löfte om kommande möjligheter som jag har fått under de senaste veckorna, skulle jag vara stormrik idag. Istället är jag arg, på det mesta om jag ska vara ärlig. Just nu handlar det mesta om navelskådande och om att snabbt finna ett sätt att hitta tillbaka till engagemanget och glädjen.
För möjligheter finns, men var vet jag inte. Därför söker jag. Överväger och undersöker. Jag är arg, det innebär inte att jag är livegen. Pulvret i luften behöver sannerligen lägga sig snart.
