Det är vackert ute. Grönt och lummigt. Både hägg och syrener blommar. Nästan likt en psalm av Lina Sandell-Berg. Fint väder gör som alla vet underverk med mitt humör. Oftast. För det finns dock vissa irriterande vardagsmoment som inte ens skulle kunna uppvägas om jag så samlade alla blommande växter i världen på ett ställe. Naturligtvis är det trafikincidenterna som avses. Ej orsakade av mig. Utan istället av fullblodsidioterna som trafikerar våra allmänna vägar. De är många därute. Och ibland undrar jag om de förföljer mig.
Ett flertal förtjänar utan överdrift ett extra finger uppkört under näsan. Det långa. Senast igår morse försåg jag en oförskämd fotgängare med ett sådant. I tryggt förvar bakom ratten givetvis. Och med låsta dörrar. För gubben blev lika arg som jag. Trots att han hade fel. Vem har inbillat honom att det är ok att såsa sig över vägen i tydlig riktning mot röd gubbe? PRO? Beatles? Hur som haver gillar jag inte att behöva tvärnita när det de facto är min tur att köra. Så gubben blev varse. Jag är proffs på att klistra min näsa mot biltaket. Högre än så kommer den inte vid den typen av lägen.
Dagen i övrigt blev givande. Möten och kontroller. Sommarens solkräm är inhandlad. Allt för att bespara mitt ansikte från onödig slitning samt hålla den kungliga rakade hjässan intakt och oskadad. Ty ingen av oss passar nämnvärt bra i ljusrött. Eller i flagor. Sådant undviker vi således aktivt i år. Kvällen bjöd på motion. Två varv upp och ner i slalombacken genererade både förbättrat flås och aktiverade muskler. Ikväll står en tur i löpspåret på agendan. Samt spa i hemmets lugna vrå.
Har dammat av Detoxtabletterna igen. Samt även placerat théblandningarna i förbrukningsordning på kryddhyllan. Känner mig redan något lättare. Mina gröna små piller är grymma. Ser verkligen fram emot en skön kväll i hälsans tecken. Ska bara avsluta min lunch och därefter genomföra två besök hos de lokala först.
Den här helgen är den första på nästan två månader då vi varit hemma. Själva. Inget besök. Ingen middagsbjudning. Ingen weekendresa. Faktiskt inte mycket annat att göra än att ta det lugnt. Vilket vi har gjort. Nästan.
För idag har jag imponerat på Kungen. Inte på grund av min ack så genuina kvickhet. Ej heller på grund av min förmåga att se det mesta från den ljusa sidan. Även om just den egenskapen kom väl till pass idag. Oh nej. Hans uppriktigt överraskade uppsyn uppstod med all rätt när han efter ett stilla begrundande av sakernas tillstånd slutligen började få kläm på hur mycket saker mitt förråd innhåller. Eller rättare sagt har innehållit. Ty istället för att genomföra en romantisk picknick på tu man hand när tillfället nu gavs eller långpromenera hand i hand under en grådassig himmel har vi ägnat våra vakna timmar åt något helt annat. Förrådsstädning. Och skåpstädning. Det tog sin lilla tid. Utan överdrift.
Idag har således samtliga skräpskåp blivit tömda. Icke använda kläder och väskor är härmed officiellt utsorterade. Så även skor. Och smycken. Samt prydnader, ett elektriskt fotbad, en stereo med kassettbandspelare och sist med inte minst en mikrovågsugn. Förvisso av det nyare slaget. Men ändock en extra pryl som vi inte behöver. Förrådet tog tre timmar att rensa. Välbehövligt. Om något. Numera ligger mina otaliga barnböcker fint sorterade i propra kartonger. Som sig bör. Allt som ska bevaras är bevarat. Skräpet har vi däremot kört på tippen. Bättre behövande har under kvällen fått sitt. Resten har vi sorterat i kartonger. Hela tio flyttlådor. Allt staplat snyggt i förrådet i väntan på nästa helgs loppisförsäljning. Jäklar så rik jag ska bli. Eller vi. För givetvis ska Kungen få en del av kakan. Ty i vårt hus följer vi lagar och förordningar så gott vi kan. Och mig veterligen är slavarbete utan ersättning inte återinfört i Sverige. Ännu.
Fem maskiner tvätt avverkades av bara farten. Kungen har gjort en räd med dammsugaren. Strax är det dags att bänka sig framför TVn och njuta av ostkrokar, godis och VM-finalen i hockey. Därefter väntar en säng med rena och väldoftande lakan. Härligt.
God damn vilken effektiv dag. Jag är helnöjd. Yay.
En effektiv vecka på resande fot har nått sitt slut. Har träffat både lokala och myndigheter. Bra möten. Och de icke annonserade återbesöken visade sig vara synnerligen tillfredsställande. Jag blev nöjd. Det finns ett starkt lysande ljus i slutet av tunneln. Så lagom till hösten beräknar jag kunna ta ut den optimala kursen för full fart framåt. Längre tid än så tar det knappast att vända en tungrodd och rostig skuta. I detta är jag i fas. Vilket i sig är skönt.
Det som däremot tar ordentligt med tid på sig är den juridiska maran. Har fått beskedet att jag inte kommer att bli av med henne förrän till hösten. Bra på sitt sätt. Ytterst dåligt egentligen. För visst, jag kan logiskt sett välja att lägga det åt sidan tills det väl är dags. Fokusera all min mentala kraft på jobbet. Utan direkta störningar. Möjligheten finns där. Det stämmer väl in i tiden. So far so good. Om det nu var så det fungerade. För det gör det inte. Störningarna försvinner aldrig helt. De har istället en sällsynt förmåga att göra sig indirekta. Att jaga mig på nätterna. Dyka upp när jag minst av allt anar det. Ofta när jag slappnar av och sänker garden. Känslan är svår att släppa. Det blir en sommar med obehag i kroppen. Inte bra. Haunted. Det är vad jag är.
Något som definitivt inte finns i kroppen är istället det som borde ha funnits där. Och därefter lämnat den. För flera år sedan. Men jag har gjort annat. Rest. Studerat. Lekt karriärist. Förverkligat mig själv. Idkat självstyre. Med fast hand. Inget annat hade varit tänkbart. Så allt annat har fått vänta. Numera finns det en Kung i mitt imperium. Men vad hjälper det när royalismen verkar vara ett utdöende begrepp? Kanske har jag någonstans valt fel i ett av mina många vägskäl. För om den stora resan ska göras är det troligen sista minuten som nu gäller. Ospecificerat mål. Iallafall om det ska bli billigt. Här är tiden verligen inte på min sida.
För de resor jag egentligen vill göra just nu är främst världsliga. Kommersiella. Korta som långa. Med tunnelbana till fina restauranger och konserter. Samt med flyg eller båt till nya världsdelar. Vissa resor är själsliga. Jag behöver landa mig själv lite. Grunda mig bättre. Min egen jordkabel har länge varit ur funktion. Behöver hitta ett forum för balans. Gå en kurs. Se en musikal. Kanske i London. Eller Paris. Var som helst skulle duga. Vill även odla kryddor i mitt eget trädgårdsland. Måla mitt eget hus. Bygga en altan. Kanske pool. Ta dykcert. Lära mig att framföra en båt på ett propert sätt. Det är inte lite jag har kvar att göra. Listan är lång och tiden är knapp. Det stressar mig något.
Allt det här vill jag göra med Kungen. Det är rätt tid att bygga mer på "vi" och "vårt". Gjuta grundvalen. Ett måste innan större projekt kan planeras. På riktigt. Om vi vill. Men allt kostar pengar. Som jag förvisso har. Det hjälper dock inte. För ännu rullar de inte in på permanent basis. För oss båda. Vilket gör det hela något svårare. Frustrerande. Givetvis gör vi saker. Roliga sådana. Ofta. Vi har middagar. Åker på weekendsemestrar. Träffar folk. Rör på oss. Vi har det på det stora hela väldigt bra. Vissa skulle säga att vi lever. Fullt ut. Och det gör vi. I mångt och mycket. Kanske mer än många andra. Men det hjälps inte. Jag har ändock dragit ner lite på det extravaganta. Bromsat in något. Försökt synkronisera mig med rådande förhållanden. Men tiden gör såklart inte detsamma. Den tickar stadigt vidare. I en helt annan takt än min. Och skiter högaktningsfullt i att jag försöker tänka positivt att allt som ska göras hinns med. Ibland tror jag till och med att den snorkigt fnyser. Kanske borde jag inte bli så förvånad.
För jag ligger som vanligt tio år efter min tid. Osynk. Så har det alltid varit. Så verkar det även förbli.
Förra veckan började ganska bra med en måndag bestående av kvartalsgenomgång och reducering av den växande högen på skrivbordet. I år jobbar jag nämligen inte surdegar. Under några som helst omständigheter. Kosta vad det kosta vill. I tid alltså. Tisdagen gick i utbildningens tecken. Indiskt till lunch. Det gör verkligen inget att solen ännu inte värmer utomhus när min vän alltid värmer så gott på insidan. Speciellt de gånger när jag känner mig riktigt trött. Och något mer gnällig än normalt. Så tack S. Fann ny styrka. Nyttjade den genom att jobba till klockan 21. Med eliminerad skrivbordshög som resultat. Och en stundande långledig helg i åtanke.
Så hade det inte varit för det stora övertagandet som var nödvändigt att genomföra på onsdag morgon hade veckan känts riktigt skön. Det är dock inte alltid roligt att vara chef. Vissa saker löser sig inte om man inte tar tag i dem. Något som enligt min mening kanske borde ha skett redan förra året. Men folk gör olika. Det är inte längre en nyhet för mig.
Normaliserade mig något genom att packa väskan och placera den i Svarta Pärlan. Kungen gjorde detsamma. Därefter styrde vi kosan norrut. Någon timme innan midnatt rullade vi in i staden som jag under förra året kallade min. Och som har varit de blåblodigas hemvist i över trettio år. Landade vid ett dukat bord. Åt som en utsvulten varg. Och slocknade likt en klubbad säl strax därefter. Mycket skönt på min ära.
Torsdagen var mysig. Kungen återupptäckte sina gamla skor. Vilka slutligen godkändes audiens att få följa med hem. Hans mor är för övrigt bra. Till och med mycket bra. Jag gillar henne. Och hennes bakverk. Ett besök i trevåningshuset resulterade i ett nytt våffeljärn. I sann retrostil. Och ett fint foto på far och son. Därefter var det åter dags för pärlan att ta fart. Med sikte mot stugan. Återseendet var kärt. Som jag har längtat. Blir aldrig för gammal för att vara barn. Vilket kanske inte är så konstigt när jag har världens bästa föräldrar.
Dock fick vi till slut erkänna oss besegrade av vädret. För även om torsdagskvällen var njutbar, glassen toppades med pappas hjortronsylt, brasan värmde gott och sängen var skön kan det inte hjälpas. Ihållande regn mot gräs förvandlas alltför lätt till gegga på skorna. Vilket indirekt leder till begränsad rörlighet för fyra personer inom fyra väggar. Inte optimalt upplägg för en hel helg med ledigt. Så vi förflyttade oss slutligen åter in till huset. Det goda. I stan. Eller Schtaan. Som det ju egentligen heter. Ett bra beslut. Och synnerligen enhälligt sådant.
Den här helgen blev precis lika bra som jag hade hoppats. Har tagit tillfället i akt att till fullo koppla av. Äntligen. Den hamnade perfekt i tiden. För även om vi har tagit det lugnt har vi gjort saker. Shoppat. Provat kavajer. Förberett nästa helgs loppisförsäljning. Bastat. Ätit alldeles för mycket ost och kex. Sjungit med skålar. Grillat. Sovit. Hejat hockey. Tingat världens bästa hund till mor och far. Pysslat. Har tankat kärlek. I mängder. Moderjorden och dess invånare har en synnerligen god inverkan på mig. Och min själ. Rikare än så kan ingen vara.
Så trots sviterna i ryggländen efter söndagens sträckkörning tillbaka till Stockholm samt värkande ben- och bakmuskler efter gårdagens premiärrunda i löpspåret är jag riktigt nöjd. Tänker låta den känslan hålla i sig länge. Jättelänge.
Helgen har varit härlig. Inget kan vara bättre än att ha mamma på besök. Jag menar det verkligen. Ty hon är förmodligen den absolut bästa i sitt slag. Och alltid välkommen. Det händer något visst med min sinnesro när hon är här. Jag och Svarta pärlan hämtade upp henne på Centralstationen i fredags. Eller snarare mittemot. Vid busskuren. Som jag numera har lärt mig finns. Ett riktmärke så gott som något. Något säger mig att vi kommer att nyttja det igen.
Efter en tur till affären och välförtjänt powerrelax i soffan svidade vi om för middag. Med bror och flickvän. Regeringsgatan. Polskt på menyn. Mycket trevligt. Avslutade kvällen på Boqueria i city. Mojitos. Därefter taxi hem. Lämplig tid. Iallafall för vissa av oss. För andra lämpar sig varken orden lämplig eller tid. Vilket dock inte hindrade gårdsstädning på lördag förmiddag. Kanonväder. Som tur var. För båda sakerna. Räfsade med bestämdhet bort de sista vinmolekylerna ur kroppen. Dagen gick därefter i lugnets tecken och middagen avnjöts hemma. Inbakad fläskfilé och den traditionsenliga pannacottan. Botaniserade bland mina nya halsband. Dubbelkollade att Englandsbiljetterna var som de skulle. Ishockey på TV. Levande ljus. En mysig kväll i en skön soffa. Precis vad vi alla behövde.
Söndag vaknade vi till fågelsång. Packade väskan och tog oss därefter ut till Ekerö. Rosenhill. Hippiecaféet. Med stort H. Fika i solen. Vegansnickers. Morotskaka med lime- och ingefärayoghurt. Ekologiskt bröd samt tjocka skivor brie och salami. Smaskens. Flanerade runt på årets första bakluckeloppis. Inspirerades. Om några veckor gör vi detsamma. Därefter vankades hus-sightseeing i västerort innan det blev dags att lämna mor på Arlanda. Trist. Det är tråkigt när dagarna går alltför fort. Skönt dock att veta att vi ses igen redan till helgen. Livade upp oss, Kungen och jag, genom att ta en stärkande tur och därefter en till uppför slalombacken. Följt av hemmaspa. Igår somnade jag lycklig.
Till protokollet bör även tilläggas att Valborgsmässoafton inföll i tisdags. Veckans andra middagsbjudning. Bestående av husets Black&White. Italiensk förrätt à la mig och Kungen. Vana Tallinn fick toppa desserten. Kvällen blev bra men lång. När solen gick upp gick vi således isäng. Några stories rikare och några vinflaskor fattigare. Ingen grillning detta år. Helt ok med mig. Det var helt ok att gotta in sig i soffan och lyssna till första majtalen på TV utan att behöva klistra näsan mot ett tovigt askbeprytt hår stinkandes av rök. I år behövde ej heller några sönderbrända skor eller jackor slängas. Bara en redig kasse returglas. Det kan jag leva med. Definitivt.
Helgen dessförinnan var också bra. Fantastisk. Min vän från Sveriges San Francisco lämnade nämligen vovven hemma till förmån för att träffa oss. Inledde lördagen med shopping och avslutade den med Coq au vin. Och glas med mera vin vid sidan om. Mysigt. Hon är grym. Inte bara för att hon ger mig lyxiga hudlotions eller tvålar när vi ses. Oh nej. Gillar henne främst för hennes varma hjärta. Och sköna stil. Jag är glad att jag har henne. Så så glad.
Söndag skippade vi turiststråken i city. Istället körde vi le Grand Tour. Via Djursholm. Och Vaxholm. Tursamt nog hittade vi en parkeringsruta i centrum. Ytterligare shopping. Italiensk äggfri glass i vårsolen. En kula. Färja. Två gånger. Skärgård. Hela tiden. Filmtajm innan läggdags. Ostkrokar. Chips och dip. Godis. Great. Måndag hann vi klämma in en lunchpromenad i reservatet. Åtta kilometer i strålande solsken. Ett ypperligt avslut på en ypperlig helg. Dessutom ganska välbehövligt. Helt klart en vecka i min smak. Trots en hel del jobb har den varit riktigt bra.
