Öppna dörrar. Eller broar.
Kategori: Livet
Det är intressant att besöka de lokala. Ännu mer intressant är det att se deras miner när jag dyker upp. Vissa ler med hela ansiktet. Det är de som gör som de ska. Andra ser mer ut som att de precis bitit i en mycket sur rabarber. Det är de lokala som har en bit kvar innan de når målet. Som precis har börjat lära sig att ibland dyker jag upp. Oanmäld. Med frågor kring verksamheten och hur det gått sedan vi senast pratades vid. Trevligt men tydligt. Det är mitt nya motto.
Jag förstår att det för vissa kan kännas konstigt. Ty saker och ting är ej längre tillåtet att skötas med en slapp vänsterhand. Och jag tänker vara närvarande. Det börjar gå upp för de flesta nu. Nästa besök i den specifika sommarstaden kommer således att bli intressant. I augusti. The game is on. Obönhörligen. Oavsett utfall har jag öppnat upp dörren. För dialog. Förbättring på agendan. Goda relationer. I höst vet jag mer säkert var vi landar.
Gårdagen blev lång. Svarta pärlan fick rulla oavkortat i ca 70 mil. Med kortare stopp. Slututbildning med de nya inför det nya nästa vecka. Min ersättare är informerad. Jag känner mig relativt trygg. Nu vankas en dag vid skrivbordet. Har med mig nya snören till säcken. Slitstarka sådana. Vars knutar lär hålla innehåller stånget tills dess att jag är tillbaka.
Kan dock inte undgå att undra om gårdagens oväntade men tidskrävande broöppning var ett tecken. Och om så var fallet, vad tusan betyder det?
