Att vara nöjd på toppen av ett isberg.
Kategori: Livet
Dagen kunde inte ha fått en bättre start. Vaknade mot alla odds utsövd. Morgonkaffe till godmorgon-TV. Inga konstigheter. Så har de flesta av mina första vakna vardagstimmar sett ut under många år. Mycket signifikant för den starkt kaffeberoende nyhetsjunkie som jag ju är.
Skillnaden idag var min förväntan. På morgonpromenaden. Det var två år sedan förra gången. Och vägen till jobbet visade sig vara lika härlig som jag ville minnas. 45 minuter tog den. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att väcka kroppen med motion. Sveriges San Francisco i all ära. Men Stockholm är bättre. På många sätt. Den nygamla morgonpromenadritualen avslutades som sig bör med frukost på jobbet. Fruktsmoothie. En bra början på det nya. Så jag borde vara nöjd.
Telefonmötet gick bra. Min framtid ser ljus ut. Jag har stöd för det jag vill göra. Det gäller bara att orka köra igenom varvet ordentligt gång till. Ordna till. Ordna upp. Ordna allt. Fixa. För det finns en hel del saker att ta tag i. Jag har endast sett toppen av isberget. Och kan endast ana hur mycket som ligger dolt under ytan. Det är inte roligt att ägna sin tid till att hacka fram fossiler som andra har lyckats begrava. Speciellt när det mesta av naturliga skäl känns allt annat än nytt.
För två år brukar räcka för mig. Under den tiden har jag oftast lyckats med att prestera det jag ska. Utöver det som krävs av mig. Men som jag kräver av mig själv. Därefter gillar jag att gå vidare. Sätta tänderna i något nytt. Så har jag alltid resonerat. Och det har gått två år nu. Försöker välja att se det tredje som en utmaning. Men endorfinkicken som vanligtvis brukar infinna sig uteblir något i och med att jag redan har gjort det till fullo en gång. Mycket vill ha mer. Och mer blir aldrig nöjd. Någonsin. Jag är inte kompis med väntan.
Tills vidare har jag beslutat att distrahera mig för den goda sakens skull. Lägga fokus på de små förändringarna som gör tillvaron roligare. Har precis skaffat mig en ny hårfärg. Och efter dagens naprapatbesök en nästan ny rygg. Motionsvanorna är sunda. Så även de portioner jag lägger upp på min tallrik. Statistikprogrammen jag använder visar positiva kurvor. Jag är på gång. Och jag mår bra av det.
Lite nöjd känner jag mig nog kanske trots allt. Om jag tänker efter. Möjligtvis.
