Från noll till hundra och tvärtom

Jag och Kungen kan ibland vara något oeniga. Exempelvis om hur exakt mycket peppar varje måltid skall föräras. Eller på vilken stol kläder inför morgondagen skall förvaras. Var de överlag ska förvaras om de inte överhuvudtaget ska användas. Samt huruvida smörkniven ska diskas direkt eller återanvändas efter ett dygn ovanpå Bregottpaketet i kylskåpet. Sådana saker. Inga oöverkomliga dispyter. Vi brukar kunna lösa det mesta genom relativt fredliga förhandlingar. 

 

Dock har vi fortfarande issues gällande en mycket specifik fråga. Kring vilken vi under ett års tid inte har lyckats komma i mål. Vilket blev tydligt i helgen. För det råder nämligen märkbart skilda uppfattningar kring vilket datum som är vårt. Vi vet båda givetvis exakt hur det gick till när vi träffades. Var vi befann oss. Vad den andra hade på sig. Enligt min mening var det en lördag. Samma kväll som jag och min vän begav oss ut på stan. Inga konstigheter. Alls. Men enligt Kungen fick jag audiens hos honom först på söndag. För klockan hade slagit tolv. Ja, jag vet. Stundtals uppvisar han verkligen regelrätta petimetertendenser.

 

Vi har dock enats om att vi är totalt oeniga. Därav har firande av tidsmässiga milstolpar hittills fått pågå i ungefär 24 timmar. För ett dygn är ett dygn. Det är vi överrens om. Vilket i sig inte alls är av ondo. Snarare tvärtom. Och den här gången valde vi att slå på stort. Tidsmässigt. Med firande i hela två dygn. Fredag kväll till söndag kväll. På hotell. I en annan stad. Juniorsvit. Mysmiddagar. Lyxpaket på spa. Floating, massage och ansiktsbehandling. Subway take-away till lunch i det fria. I vårsolen. På en bänk med utsikt över stadens vackra vattendrag. Vid foten av en forntida borg. Underbart.

 

Har njutit av det goda årgångsvinet som jag med bravur har lyckats frakta runt i okrossat format vid hela tre flyttar. Den som väntar på något gott finner bevisligen till slut det perfekta tillfället. Och numera är jag lycklig bärare av ett vackert halsband. Ingen kan vara gladare än jag. Efter en lång söndagsfrukost kröp vi ner i bubbelpoolen på hotellets relaxavdelning. Torrbastu och ångbastu. Därefter styrde vi kosan hemåt. Avslappnade. Uppfräschade. Berikade. Ett år av kärlek. En helg att minnas. Jag är fortfarande väldigt kär i min Kung.