Det är vackert ute. Grönt och lummigt. Både hägg och syrener blommar. Nästan likt en psalm av Lina Sandell-Berg. Fint väder gör som alla vet underverk med mitt humör. Oftast. För det finns dock vissa irriterande vardagsmoment som inte ens skulle kunna uppvägas om jag så samlade alla blommande växter i världen på ett ställe. Naturligtvis är det trafikincidenterna som avses. Ej orsakade av mig. Utan istället av fullblodsidioterna som trafikerar våra allmänna vägar. De är många därute. Och ibland undrar jag om de förföljer mig.
Ett flertal förtjänar utan överdrift ett extra finger uppkört under näsan. Det långa. Senast igår morse försåg jag en oförskämd fotgängare med ett sådant. I tryggt förvar bakom ratten givetvis. Och med låsta dörrar. För gubben blev lika arg som jag. Trots att han hade fel. Vem har inbillat honom att det är ok att såsa sig över vägen i tydlig riktning mot röd gubbe? PRO? Beatles? Hur som haver gillar jag inte att behöva tvärnita när det de facto är min tur att köra. Så gubben blev varse. Jag är proffs på att klistra min näsa mot biltaket. Högre än så kommer den inte vid den typen av lägen.
Dagen i övrigt blev givande. Möten och kontroller. Sommarens solkräm är inhandlad. Allt för att bespara mitt ansikte från onödig slitning samt hålla den kungliga rakade hjässan intakt och oskadad. Ty ingen av oss passar nämnvärt bra i ljusrött. Eller i flagor. Sådant undviker vi således aktivt i år. Kvällen bjöd på motion. Två varv upp och ner i slalombacken genererade både förbättrat flås och aktiverade muskler. Ikväll står en tur i löpspåret på agendan. Samt spa i hemmets lugna vrå.
Har dammat av Detoxtabletterna igen. Samt även placerat théblandningarna i förbrukningsordning på kryddhyllan. Känner mig redan något lättare. Mina gröna små piller är grymma. Ser verkligen fram emot en skön kväll i hälsans tecken. Ska bara avsluta min lunch och därefter genomföra två besök hos de lokala först.
Den här helgen är den första på nästan två månader då vi varit hemma. Själva. Inget besök. Ingen middagsbjudning. Ingen weekendresa. Faktiskt inte mycket annat att göra än att ta det lugnt. Vilket vi har gjort. Nästan.
För idag har jag imponerat på Kungen. Inte på grund av min ack så genuina kvickhet. Ej heller på grund av min förmåga att se det mesta från den ljusa sidan. Även om just den egenskapen kom väl till pass idag. Oh nej. Hans uppriktigt överraskade uppsyn uppstod med all rätt när han efter ett stilla begrundande av sakernas tillstånd slutligen började få kläm på hur mycket saker mitt förråd innhåller. Eller rättare sagt har innehållit. Ty istället för att genomföra en romantisk picknick på tu man hand när tillfället nu gavs eller långpromenera hand i hand under en grådassig himmel har vi ägnat våra vakna timmar åt något helt annat. Förrådsstädning. Och skåpstädning. Det tog sin lilla tid. Utan överdrift.
Idag har således samtliga skräpskåp blivit tömda. Icke använda kläder och väskor är härmed officiellt utsorterade. Så även skor. Och smycken. Samt prydnader, ett elektriskt fotbad, en stereo med kassettbandspelare och sist med inte minst en mikrovågsugn. Förvisso av det nyare slaget. Men ändock en extra pryl som vi inte behöver. Förrådet tog tre timmar att rensa. Välbehövligt. Om något. Numera ligger mina otaliga barnböcker fint sorterade i propra kartonger. Som sig bör. Allt som ska bevaras är bevarat. Skräpet har vi däremot kört på tippen. Bättre behövande har under kvällen fått sitt. Resten har vi sorterat i kartonger. Hela tio flyttlådor. Allt staplat snyggt i förrådet i väntan på nästa helgs loppisförsäljning. Jäklar så rik jag ska bli. Eller vi. För givetvis ska Kungen få en del av kakan. Ty i vårt hus följer vi lagar och förordningar så gott vi kan. Och mig veterligen är slavarbete utan ersättning inte återinfört i Sverige. Ännu.
Fem maskiner tvätt avverkades av bara farten. Kungen har gjort en räd med dammsugaren. Strax är det dags att bänka sig framför TVn och njuta av ostkrokar, godis och VM-finalen i hockey. Därefter väntar en säng med rena och väldoftande lakan. Härligt.
God damn vilken effektiv dag. Jag är helnöjd. Yay.
En effektiv vecka på resande fot har nått sitt slut. Har träffat både lokala och myndigheter. Bra möten. Och de icke annonserade återbesöken visade sig vara synnerligen tillfredsställande. Jag blev nöjd. Det finns ett starkt lysande ljus i slutet av tunneln. Så lagom till hösten beräknar jag kunna ta ut den optimala kursen för full fart framåt. Längre tid än så tar det knappast att vända en tungrodd och rostig skuta. I detta är jag i fas. Vilket i sig är skönt.
Det som däremot tar ordentligt med tid på sig är den juridiska maran. Har fått beskedet att jag inte kommer att bli av med henne förrän till hösten. Bra på sitt sätt. Ytterst dåligt egentligen. För visst, jag kan logiskt sett välja att lägga det åt sidan tills det väl är dags. Fokusera all min mentala kraft på jobbet. Utan direkta störningar. Möjligheten finns där. Det stämmer väl in i tiden. So far so good. Om det nu var så det fungerade. För det gör det inte. Störningarna försvinner aldrig helt. De har istället en sällsynt förmåga att göra sig indirekta. Att jaga mig på nätterna. Dyka upp när jag minst av allt anar det. Ofta när jag slappnar av och sänker garden. Känslan är svår att släppa. Det blir en sommar med obehag i kroppen. Inte bra. Haunted. Det är vad jag är.
Något som definitivt inte finns i kroppen är istället det som borde ha funnits där. Och därefter lämnat den. För flera år sedan. Men jag har gjort annat. Rest. Studerat. Lekt karriärist. Förverkligat mig själv. Idkat självstyre. Med fast hand. Inget annat hade varit tänkbart. Så allt annat har fått vänta. Numera finns det en Kung i mitt imperium. Men vad hjälper det när royalismen verkar vara ett utdöende begrepp? Kanske har jag någonstans valt fel i ett av mina många vägskäl. För om den stora resan ska göras är det troligen sista minuten som nu gäller. Ospecificerat mål. Iallafall om det ska bli billigt. Här är tiden verligen inte på min sida.
För de resor jag egentligen vill göra just nu är främst världsliga. Kommersiella. Korta som långa. Med tunnelbana till fina restauranger och konserter. Samt med flyg eller båt till nya världsdelar. Vissa resor är själsliga. Jag behöver landa mig själv lite. Grunda mig bättre. Min egen jordkabel har länge varit ur funktion. Behöver hitta ett forum för balans. Gå en kurs. Se en musikal. Kanske i London. Eller Paris. Var som helst skulle duga. Vill även odla kryddor i mitt eget trädgårdsland. Måla mitt eget hus. Bygga en altan. Kanske pool. Ta dykcert. Lära mig att framföra en båt på ett propert sätt. Det är inte lite jag har kvar att göra. Listan är lång och tiden är knapp. Det stressar mig något.
Allt det här vill jag göra med Kungen. Det är rätt tid att bygga mer på "vi" och "vårt". Gjuta grundvalen. Ett måste innan större projekt kan planeras. På riktigt. Om vi vill. Men allt kostar pengar. Som jag förvisso har. Det hjälper dock inte. För ännu rullar de inte in på permanent basis. För oss båda. Vilket gör det hela något svårare. Frustrerande. Givetvis gör vi saker. Roliga sådana. Ofta. Vi har middagar. Åker på weekendsemestrar. Träffar folk. Rör på oss. Vi har det på det stora hela väldigt bra. Vissa skulle säga att vi lever. Fullt ut. Och det gör vi. I mångt och mycket. Kanske mer än många andra. Men det hjälps inte. Jag har ändock dragit ner lite på det extravaganta. Bromsat in något. Försökt synkronisera mig med rådande förhållanden. Men tiden gör såklart inte detsamma. Den tickar stadigt vidare. I en helt annan takt än min. Och skiter högaktningsfullt i att jag försöker tänka positivt att allt som ska göras hinns med. Ibland tror jag till och med att den snorkigt fnyser. Kanske borde jag inte bli så förvånad.
För jag ligger som vanligt tio år efter min tid. Osynk. Så har det alltid varit. Så verkar det även förbli.
Förra veckan började ganska bra med en måndag bestående av kvartalsgenomgång och reducering av den växande högen på skrivbordet. I år jobbar jag nämligen inte surdegar. Under några som helst omständigheter. Kosta vad det kosta vill. I tid alltså. Tisdagen gick i utbildningens tecken. Indiskt till lunch. Det gör verkligen inget att solen ännu inte värmer utomhus när min vän alltid värmer så gott på insidan. Speciellt de gånger när jag känner mig riktigt trött. Och något mer gnällig än normalt. Så tack S. Fann ny styrka. Nyttjade den genom att jobba till klockan 21. Med eliminerad skrivbordshög som resultat. Och en stundande långledig helg i åtanke.
Så hade det inte varit för det stora övertagandet som var nödvändigt att genomföra på onsdag morgon hade veckan känts riktigt skön. Det är dock inte alltid roligt att vara chef. Vissa saker löser sig inte om man inte tar tag i dem. Något som enligt min mening kanske borde ha skett redan förra året. Men folk gör olika. Det är inte längre en nyhet för mig.
Normaliserade mig något genom att packa väskan och placera den i Svarta Pärlan. Kungen gjorde detsamma. Därefter styrde vi kosan norrut. Någon timme innan midnatt rullade vi in i staden som jag under förra året kallade min. Och som har varit de blåblodigas hemvist i över trettio år. Landade vid ett dukat bord. Åt som en utsvulten varg. Och slocknade likt en klubbad säl strax därefter. Mycket skönt på min ära.
Torsdagen var mysig. Kungen återupptäckte sina gamla skor. Vilka slutligen godkändes audiens att få följa med hem. Hans mor är för övrigt bra. Till och med mycket bra. Jag gillar henne. Och hennes bakverk. Ett besök i trevåningshuset resulterade i ett nytt våffeljärn. I sann retrostil. Och ett fint foto på far och son. Därefter var det åter dags för pärlan att ta fart. Med sikte mot stugan. Återseendet var kärt. Som jag har längtat. Blir aldrig för gammal för att vara barn. Vilket kanske inte är så konstigt när jag har världens bästa föräldrar.
Dock fick vi till slut erkänna oss besegrade av vädret. För även om torsdagskvällen var njutbar, glassen toppades med pappas hjortronsylt, brasan värmde gott och sängen var skön kan det inte hjälpas. Ihållande regn mot gräs förvandlas alltför lätt till gegga på skorna. Vilket indirekt leder till begränsad rörlighet för fyra personer inom fyra väggar. Inte optimalt upplägg för en hel helg med ledigt. Så vi förflyttade oss slutligen åter in till huset. Det goda. I stan. Eller Schtaan. Som det ju egentligen heter. Ett bra beslut. Och synnerligen enhälligt sådant.
Den här helgen blev precis lika bra som jag hade hoppats. Har tagit tillfället i akt att till fullo koppla av. Äntligen. Den hamnade perfekt i tiden. För även om vi har tagit det lugnt har vi gjort saker. Shoppat. Provat kavajer. Förberett nästa helgs loppisförsäljning. Bastat. Ätit alldeles för mycket ost och kex. Sjungit med skålar. Grillat. Sovit. Hejat hockey. Tingat världens bästa hund till mor och far. Pysslat. Har tankat kärlek. I mängder. Moderjorden och dess invånare har en synnerligen god inverkan på mig. Och min själ. Rikare än så kan ingen vara.
Så trots sviterna i ryggländen efter söndagens sträckkörning tillbaka till Stockholm samt värkande ben- och bakmuskler efter gårdagens premiärrunda i löpspåret är jag riktigt nöjd. Tänker låta den känslan hålla i sig länge. Jättelänge.
Helgen har varit härlig. Inget kan vara bättre än att ha mamma på besök. Jag menar det verkligen. Ty hon är förmodligen den absolut bästa i sitt slag. Och alltid välkommen. Det händer något visst med min sinnesro när hon är här. Jag och Svarta pärlan hämtade upp henne på Centralstationen i fredags. Eller snarare mittemot. Vid busskuren. Som jag numera har lärt mig finns. Ett riktmärke så gott som något. Något säger mig att vi kommer att nyttja det igen.
Efter en tur till affären och välförtjänt powerrelax i soffan svidade vi om för middag. Med bror och flickvän. Regeringsgatan. Polskt på menyn. Mycket trevligt. Avslutade kvällen på Boqueria i city. Mojitos. Därefter taxi hem. Lämplig tid. Iallafall för vissa av oss. För andra lämpar sig varken orden lämplig eller tid. Vilket dock inte hindrade gårdsstädning på lördag förmiddag. Kanonväder. Som tur var. För båda sakerna. Räfsade med bestämdhet bort de sista vinmolekylerna ur kroppen. Dagen gick därefter i lugnets tecken och middagen avnjöts hemma. Inbakad fläskfilé och den traditionsenliga pannacottan. Botaniserade bland mina nya halsband. Dubbelkollade att Englandsbiljetterna var som de skulle. Ishockey på TV. Levande ljus. En mysig kväll i en skön soffa. Precis vad vi alla behövde.
Söndag vaknade vi till fågelsång. Packade väskan och tog oss därefter ut till Ekerö. Rosenhill. Hippiecaféet. Med stort H. Fika i solen. Vegansnickers. Morotskaka med lime- och ingefärayoghurt. Ekologiskt bröd samt tjocka skivor brie och salami. Smaskens. Flanerade runt på årets första bakluckeloppis. Inspirerades. Om några veckor gör vi detsamma. Därefter vankades hus-sightseeing i västerort innan det blev dags att lämna mor på Arlanda. Trist. Det är tråkigt när dagarna går alltför fort. Skönt dock att veta att vi ses igen redan till helgen. Livade upp oss, Kungen och jag, genom att ta en stärkande tur och därefter en till uppför slalombacken. Följt av hemmaspa. Igår somnade jag lycklig.
Till protokollet bör även tilläggas att Valborgsmässoafton inföll i tisdags. Veckans andra middagsbjudning. Bestående av husets Black&White. Italiensk förrätt à la mig och Kungen. Vana Tallinn fick toppa desserten. Kvällen blev bra men lång. När solen gick upp gick vi således isäng. Några stories rikare och några vinflaskor fattigare. Ingen grillning detta år. Helt ok med mig. Det var helt ok att gotta in sig i soffan och lyssna till första majtalen på TV utan att behöva klistra näsan mot ett tovigt askbeprytt hår stinkandes av rök. I år behövde ej heller några sönderbrända skor eller jackor slängas. Bara en redig kasse returglas. Det kan jag leva med. Definitivt.
Helgen dessförinnan var också bra. Fantastisk. Min vän från Sveriges San Francisco lämnade nämligen vovven hemma till förmån för att träffa oss. Inledde lördagen med shopping och avslutade den med Coq au vin. Och glas med mera vin vid sidan om. Mysigt. Hon är grym. Inte bara för att hon ger mig lyxiga hudlotions eller tvålar när vi ses. Oh nej. Gillar henne främst för hennes varma hjärta. Och sköna stil. Jag är glad att jag har henne. Så så glad.
Söndag skippade vi turiststråken i city. Istället körde vi le Grand Tour. Via Djursholm. Och Vaxholm. Tursamt nog hittade vi en parkeringsruta i centrum. Ytterligare shopping. Italiensk äggfri glass i vårsolen. En kula. Färja. Två gånger. Skärgård. Hela tiden. Filmtajm innan läggdags. Ostkrokar. Chips och dip. Godis. Great. Måndag hann vi klämma in en lunchpromenad i reservatet. Åtta kilometer i strålande solsken. Ett ypperligt avslut på en ypperlig helg. Dessutom ganska välbehövligt. Helt klart en vecka i min smak. Trots en hel del jobb har den varit riktigt bra.
Jag och Kungen kan ibland vara något oeniga. Exempelvis om hur exakt mycket peppar varje måltid skall föräras. Eller på vilken stol kläder inför morgondagen skall förvaras. Var de överlag ska förvaras om de inte överhuvudtaget ska användas. Samt huruvida smörkniven ska diskas direkt eller återanvändas efter ett dygn ovanpå Bregottpaketet i kylskåpet. Sådana saker. Inga oöverkomliga dispyter. Vi brukar kunna lösa det mesta genom relativt fredliga förhandlingar.
Dock har vi fortfarande issues gällande en mycket specifik fråga. Kring vilken vi under ett års tid inte har lyckats komma i mål. Vilket blev tydligt i helgen. För det råder nämligen märkbart skilda uppfattningar kring vilket datum som är vårt. Vi vet båda givetvis exakt hur det gick till när vi träffades. Var vi befann oss. Vad den andra hade på sig. Enligt min mening var det en lördag. Samma kväll som jag och min vän begav oss ut på stan. Inga konstigheter. Alls. Men enligt Kungen fick jag audiens hos honom först på söndag. För klockan hade slagit tolv. Ja, jag vet. Stundtals uppvisar han verkligen regelrätta petimetertendenser.
Vi har dock enats om att vi är totalt oeniga. Därav har firande av tidsmässiga milstolpar hittills fått pågå i ungefär 24 timmar. För ett dygn är ett dygn. Det är vi överrens om. Vilket i sig inte alls är av ondo. Snarare tvärtom. Och den här gången valde vi att slå på stort. Tidsmässigt. Med firande i hela två dygn. Fredag kväll till söndag kväll. På hotell. I en annan stad. Juniorsvit. Mysmiddagar. Lyxpaket på spa. Floating, massage och ansiktsbehandling. Subway take-away till lunch i det fria. I vårsolen. På en bänk med utsikt över stadens vackra vattendrag. Vid foten av en forntida borg. Underbart.
Har njutit av det goda årgångsvinet som jag med bravur har lyckats frakta runt i okrossat format vid hela tre flyttar. Den som väntar på något gott finner bevisligen till slut det perfekta tillfället. Och numera är jag lycklig bärare av ett vackert halsband. Ingen kan vara gladare än jag. Efter en lång söndagsfrukost kröp vi ner i bubbelpoolen på hotellets relaxavdelning. Torrbastu och ångbastu. Därefter styrde vi kosan hemåt. Avslappnade. Uppfräschade. Berikade. Ett år av kärlek. En helg att minnas. Jag är fortfarande väldigt kär i min Kung.
Oenighet har verkligen blivit vår grej. Måtte det hålla i sig länge.
Onekligen kan man lätt få för sig att jag numera har infört ett nytt begrepp. Måndagsbloggande. Det vore inte ett helt osannolikt antagande. Dock ett felaktigt. Jag har helt enkelt inte haft tid. Även fotobloggandet har fått stryka på foten. Trist men sant.
För veckan gick i rasande fart. Så gjorde Svarta pärlan. Den här veckan har jag främst spenderat på resande fot. Har besökt ett flertal av mina lokala. Bra möten. En genomgång från grunden genererade direkt effekt. Även bra möten på kontoret. Effektiva arbetstimmar. Jag är i fas. Planering är A och O. Och så typiskt mig. Det är viktigt att ha ordning på sina papper. Att stapla upp dagarna ordentligt i sin kalender. Och att skjutsa runt sina kollegor när de som bäst behöver. Sist men inte minst.
Från och med tisdag fram till dags dato har dock min privata sfär drabbats av störning. En redig sådan. Skapad av förkylningen från helvetet. Sådant går vanligtvis att tänka bort. Iallafall om man har tillgång till nässpray. Och Strepsils. Samt är välsignad med en egen Kung därhemma. I skrivandes stund är jag dock något mer affekterad än vanligt. Ty herr Feber har valt att förära mig med ett besök.Han bor nu med mig under en filt i soffan.
Jag sover en hel del numera. Alldeles för länge. Och för tungt. Bitvis. För ibland pratar jag med Kungen. Rappakalja förvisso. Men klart och tydligt. Och ganska gladlynt dessutom. Natten till igår deklarerade jag högtidligt ett rungande Bazinga. Natten till idag har jag dock mestadels muttrat för mig själv.
Efter en lång dag på tur i Stockholmsområdet med min kollega MC-mannen borde jag dock om några timmar klara av konststycket att sova lugnt. Har fått höra den yrkesmässiga cred jag behöver. Och har fått lite pepp i ryggraden. Samt nyrökta räkor och lax i magen. Det är skönt att veta att någon ser mig. Sådant genererar alltid lite extra ork. Ett tredje år ska nog funka. Som en klok kvinna i min närhet brukar säga - det går när det går dåligt också. I sanningens namn går det inte alls så dåligt just nu. Bara trögt. Och sakta. Men framåt.
Kvällen har ägnats åt de små men ack så viktiga sakerna. Har planterat våra turfrön från Afrika. Pillat med orkidéerna. Badat. Pysslat. Har gjort i princip inget som kan klassas som vettigt. Dock av värde. Ett betydande sådant. Åtminstone för själen. Kungen har genomfört sin första tvättsession på egen hand. I denna tvättstuga alltså. Det gick alldeles utmärkt. Nästan skrämmande. Inte att han har tvättat. Utan betydelsen av det. För antingen håller vi på att bli genuina Svenssonsambos. Eller också håller vi på att bli vuxna.
Vilket som är värre är synnerligen oklart. Men inatt kommer jag oavsett att sova gott.
Konferens brukar vara trevligt. Och det är vanligtvis roligt att besöka andra länder. Denna gång stod några dagar i Riga på agendan. Anlände på söndag vid lunchtid. Bekantade oss med den gamla staden. Fotograferade. Åt maffig avdelningsmiddag. Hotellet var fint och konferensen var intressant. Bankettens tema var James Bond. Underhållningen var spektakulär. Och proffsig. Minglade och byggde broar. Lade grund för årets samarbete över gränserna. Mycket bra. Årets vinnare blev slutligen min vän från Jämtland. Välförtjänt. Hon har jobbat hårt. Priset var verkligen hennes.
Flyget mot Stockholm gick inte förrän kl 22:45 på tisdag. Vilket möjliggjorde ytterligare ströveri i gamla stan. Shoppade oanständigt billiga produkter på Stenders. Förrådet av brusbollar är nu fyllt till bredden. Överlag var konferensen bra. Synd bara att jag jobbar med en påse nötter. Inte alla. Såklart. Men tillräckligt många för att min energi ska dämpas något. Jobbresa kan vara roligt. Det SKA vara roligt. Men det är fortfarande jobb. Ibland undrar jag om jag arbetar på dagis. Eller på AA. Oavsett ganska pinsamt.
Jobbade hemma både onsdag och torsdag. Det var skönt att få vara ifred. Landa lite. Andas. Tränade med min vän på torsdag. Passet gav energi. Hon ger energi. Och perspektiv på saker och ting. Jag behövde det. Lagom till fredag var jag åter redo för kontoret. Har varit synnerligen effektiv. Gjorde klart en veckas jobb på tre dagar. Och har nu bokat in viktiga möten. Planen för kommande veckor är lagd. Känns ypperligt. Några hotellnätter till trots. Det blir skönt att få tid att fokusera på enbart mitt eget. Äntligen.
Helgen har varit intensiv. Kampanj på lördag. Åkte runt till mina tre inblandade. Gick bra. Firade tillsammans med övriga kampanjdeltagare på Söder. Middag och vin. Avslutade på Rival. En trevlig kväll. Vilket ledde till sovmorgon imorse. Sol och kaffe på balkongen. En skön förmiddag. Jag och Kungen promenerade i reservatet. En knapp mil till fots. Fikade på Hellasgården. Vår i luften. Kärlek. Har nu badat i floatingsalt och roat mig med hemmaspa. Njuter av en nystädad lägenhet. Snart ska jag mysa med Kungen. Och ostkrokar.
Den här veckan är snart över. Nästa vecka kommer att bli bra.
Fredagen var en salig mix av uppdrag. Sightseeing på de mina med en busslast fylld av delegater från norra Europas alla hörn. Fick leka reseledare. Och blev testperson för den kommande tekniken. Skickade in min andra del gällande den juridiska maran. Det håller. Jag hoppas på ett avslut inom kort. Fredag kväll blev det en öl på krogen. Östermalm. Ett glatt sällskap. Därefter liveinspelning av Veckans Svensk. Dagny började blogga när hon var 93. Och Dagny vann. Över Måns Zelmerlöf. Rättmätigt. Standing ovations.
Igår spenderade jag och Kungen en halvdag på Harmoni-expo. Fotade auror, åt ingefäragodis, ägnade en kvart av våra liv åt trumhealing, köpte floatingsalt, insöp atmosfär och gick slutligen på storseans med Pehr Trollsveden. Kungen fick träffa sin farfar. Iallafall enligt Pehr. Så nu kan vi se fram emot enorma summor pengar, trillingar om något år samt ska investera stort i brandfilt och brandsläckare. Kanske även en brandvarnare i sovrummet. En härlig dag med tusen intryck. Av varierat slag. Det går bra att välja själv vad man vill tro på.
Efter ett provbad med floatingprodukt i det lilla badkaret packade jag väskan. För taxin kommer om en halvtimme. Denna gång bär det av till Riga. Konferens. Inget mer bloggande förrän på onsdag. Om nu appen för incheckning på Baltic Air fungerar.
Morgonstund och färskpressad apelsinjuice går bra ihop. Efter endast ett fåtal dagar med goda rutiner känner jag mig riktigt pigg. Konstigt nog. För endast tre koppar kaffe har smugit sig ner i strupen sedan i tisdags. Har istället och med stor nyfikenhet grundligt botaniserat runt i théstället på jobbet. Och här hemma har de stilfullt uppradade lösviktspåsarna med dyra blandningar tappat vikt. Det har inte jag. Men jag känner mig redan lättare. I både kropp och sinne. Det här med detox verkar inte alls dumt.
Kvällens inplanerade träningspass blev inställt. Vilket var tur. För allt som sker på Forsgrenska har tydligen inte med bad att göra. Så nästa torsdag ska jag inte packa min väska med badkläder. Enligt min vän passar nämligen påklädd utstyrsel bättre till det tilltänkta motionspasset. Man lär sig något nytt varje dag.
Vi firade min nya lärdom med middag på Tiffanys. Kantarelltoast. Promenerade sedan hemåt. Fick en helt ny infallsvinkel på en mycket gammal fundering. Som skulle kunna generara ett visst mått av sinnesro. Iallafall i något år till.
Dagens möte i en annan stad blev imorse inställt. Omgrupperade således mig och mina göromål så effektivt som möjligt. Har från min soffa roddat polisärenden. Förberett kampanj. Och en delegationskörning. Samt lite övrigt smått och gott. En ok arbetsdag. Varken mer eller mindre. Vilken har varvats med tvätt. Hela åtta maskiner. Nu är även täcken och kuddar rena. Samt duschdraperi och badrumsmatta. Sofföverdragen doftar sommar. Det är fantastiskt att känna dofter igen.
En storhandling senare är kyl och skafferi fyllda. Hyllorna är sorterade. Även de med kryddor. Kungen har lagat middag. Kan vara tredje eller fjärde gången i år som det har hänt. Men han är duktig. Och lär sig. Det är bra. Och gott blev det. Har även ätit fruktsallad och druckit thé. Vilket enligt uppgift ska vara en fördelaktig kombo med Detoxtabletterna som damp ner i min brevlåda idag. Fuktmask i fejset, ishockey på TV. Snart dags att bädda ner sig i blomsterrabatten. Den nybäddade sängen alltså. Kul kul. Lattjo lajban onsdag. Verkligen.
Kan bara konstatera att vissa dagar går även jag omkring på gatorna som en helt vanlig Svensson.
Dagen kunde inte ha fått en bättre start. Vaknade mot alla odds utsövd. Morgonkaffe till godmorgon-TV. Inga konstigheter. Så har de flesta av mina första vakna vardagstimmar sett ut under många år. Mycket signifikant för den starkt kaffeberoende nyhetsjunkie som jag ju är.
Skillnaden idag var min förväntan. På morgonpromenaden. Det var två år sedan förra gången. Och vägen till jobbet visade sig vara lika härlig som jag ville minnas. 45 minuter tog den. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att väcka kroppen med motion. Sveriges San Francisco i all ära. Men Stockholm är bättre. På många sätt. Den nygamla morgonpromenadritualen avslutades som sig bör med frukost på jobbet. Fruktsmoothie. En bra början på det nya. Så jag borde vara nöjd.
Telefonmötet gick bra. Min framtid ser ljus ut. Jag har stöd för det jag vill göra. Det gäller bara att orka köra igenom varvet ordentligt gång till. Ordna till. Ordna upp. Ordna allt. Fixa. För det finns en hel del saker att ta tag i. Jag har endast sett toppen av isberget. Och kan endast ana hur mycket som ligger dolt under ytan. Det är inte roligt att ägna sin tid till att hacka fram fossiler som andra har lyckats begrava. Speciellt när det mesta av naturliga skäl känns allt annat än nytt.
För två år brukar räcka för mig. Under den tiden har jag oftast lyckats med att prestera det jag ska. Utöver det som krävs av mig. Men som jag kräver av mig själv. Därefter gillar jag att gå vidare. Sätta tänderna i något nytt. Så har jag alltid resonerat. Och det har gått två år nu. Försöker välja att se det tredje som en utmaning. Men endorfinkicken som vanligtvis brukar infinna sig uteblir något i och med att jag redan har gjort det till fullo en gång. Mycket vill ha mer. Och mer blir aldrig nöjd. Någonsin. Jag är inte kompis med väntan.
Tills vidare har jag beslutat att distrahera mig för den goda sakens skull. Lägga fokus på de små förändringarna som gör tillvaron roligare. Har precis skaffat mig en ny hårfärg. Och efter dagens naprapatbesök en nästan ny rygg. Motionsvanorna är sunda. Så även de portioner jag lägger upp på min tallrik. Statistikprogrammen jag använder visar positiva kurvor. Jag är på gång. Och jag mår bra av det.
Lite nöjd känner jag mig nog kanske trots allt. Om jag tänker efter. Möjligtvis.
Det blev sommartid igår. Vilket kändes tydligt idag. Min inbyggda väckarklocka har inte riktigt hunnit vänja sig ännu. Så jag slog upp mina stora blå först kl 10. Synnerligen ovanligt. Brukar vakna innan tuppen. Dock skönt. Det behövs inte många dagar för att komma in i stadiet liknandes semester. Jag behövde förmodligen det. En helg i lugnets tecken. Med inslag av själsnärande pyssel.
Gårkvällen gick ovanligt snabbt. Vi lyckades med myset. Morotsstavar och dip. Jordnötter. Film. Men inte så mycket mer. Så ikväll stundar plantering. Lagom till Valborg planerar jag nämligen att placera ett gäng väldoftande och välmående basilikaskott i en stor kruka på balkongen. Ikväll stundar även planering. Pyssel med scheman. Inför en vår med träning på agendan. Ty om jag ska lyckas väl med prövningen att överleva min premiär som aktivt deltagande i årets lopp för smått lönnfeta damer krävs det arbete. Gediget sådant. Vårruset närmar sig. Och jag behöver köpa löparskor.
Har dock redan börjat träna i liten skala. Pilatesbollen har fått sig några duster. Senast idag. Vi har åter gemensamt tagit oss in i promenadloopen, Kungen och jag. Som när vi precis hade träffats. Det är så vi. Och våra respektive träningsjackor har nu dammats av rejält. För reservatet bjöd under eftermiddagen på en timme härligt väder. Powerwalk. Promenadspåren är fina och snart kommer även löpslingorna att tina fram. Förhoppningen är att då avancera ytterligare till tre löppass per vecka.Ett beslut som känns spännande. Stärkande. Och utomordentligt bra.
I skrivandets stund doftar jag fräsht av havtorn. Produkter från helgen med flickorna i januari. På prisbelönta St Jörgen Spa. Är således ordentligt skrubbad, insmord och återfuktad. Och börjar faktiskt känna mig som mig själv. På tiden. Ledigheten har varit nyttig. Vad gäller det mesta. Vi har gjort precis det vi bestämde oss för att göra. Så lite som möjligt. Det som har fallit oss in. Har andats. Skönt. Ledigheten varar förvisso inte i så många timmar till. Men avser att göra mitt yttersta för att det intankade lugnet ska bestå.
Så ikväll tänker jag fortsätta att njuta. Helt förutsättningslöst. Sanna mina ord. Because I´m worth it.
Helgen har varit härlig. Inledde den med långpromenad i reservatet. Därefter välbehövlig storstädning tätt följt av förberedelse av fredagens middagsbjudning. En mycket lyckad sådan. Kungen gick bra ihop med min vän. Och hon gav honom utan tvekan och med glädje sin välsignelse. Inte helt oväntat. Jag tycker verkligen om när de jag tycker om även tycker om varandra. Kan med stolthet konstatera att de mina är bäst.
Som alltid experimenterade jag även denna gång friskt i köket. Recept är nämligen inte min grej. På gott och ont. Den här gången blev det riktigt bra. Förrätten bestod av mozarella toppat med en röra av oliver och soltorkade tomater. Samt prosciuttorullar fyllda med färskost. Och gott vin. Till varmrätt avnöjt vi inbakad fläskfilé med fyllning bestående av scharlottenlök, äpple, bacon och svamp. Potatisstavar, kall sötstark chilisås och lite mer gott vin kompletterade väl den rätten. Och slutligen smaskade vi i vanlig ordning glatt i oss varsin hjortronpannacotta spetsad med honungsraki. En dessert som nu officiellt kan klassas som mitt och Kungens signum.
Eftersom solen gick upp innan vi och vår gäst slutligen kastade in handduken blev sovmorgonen igår ett faktum. Mysfrukost på balkongen. Vid lunchtid. Men ändock. De i fredags inköpta balkongmöblerna är sannerligen inte att förakta. Ej heller den grå och luddiga balkongmattan. Både stilfull och skön. Och varm. Jag har således ännu en gång lyckats med konststycket att överbevisa Kungen: impulsköp behöver verkligen inte vara av ondo.
Eftermiddagen slösade vi bort. Totalt. Liggandes i varsin soffa. Ätandes godis. Och chips. Tenderar att vanligtvis bli något frustrerad av att sitta stilla. Iallafall under en längre stund. Min uppfattning om att ta det lugnt korrellerar oftast ganska illa med liggande positioner. Ty pyssel är min grej. Helst i flera rum samtidigt. Men konstigt nog uteblev den stressfyllda känslan igår. För det blev en riktigt skön lördag. Behaglig. Rogivande. Slapp. Som avslutades med filmmarathon. Somnade slutligen lycklig och djupt inkurad i Kungens nackgrop.
Även denna dag har varit ljuvlig. Kan konstatera med all önskvärd tydlighet att mitt humör står i direkt relation till solens intensitet. Promenerade även idag. Undersökte utegymet i parken. Alias vår nya trädgård. Placerade oss njutandes på en avskild bänk vid skogsbrynet. Fikade. Lyssnade noga till fåglarnas sång. En meditativ tillvaro light. En mycket välbehövlig sådan. Kvällen bjuder även fortsättningsvis på mys. Vi har laddat upp för god middag. Charkuterier till dessert. Spakväll. Söndagsfilm. Innan dess ska dock mina frön planteras i krukor.
En lugn och skön påsk när den är som bäst helt enkelt. Iallafall för mig som har löfte om att slippa röra monsterdisken.
Det är skönt att vara ledig. Att vakna och inse att det bara är fredag. Eller kanske inte så bara. För solen har valt att även fortsättningsvis skina in genom fönstren. Den värmer min balkong. Rensade bort vinterns skräp från den igår. Så nu är den åter ren. Öppen för möjligheter. Vi ska bara hitta ett lämpligt balkongset först. Och kanske komplettera med ett litet växthus. Längtar till det gröna börjar spira.
Påskmaten är införskaffad. Gäst till kvällen är bjuden. Äggen har bytts ut mot mozarella. Istället för kaviar serveras ikväll en god olivbaserad röra. Lax har fått stå åt sidan till förmån för välsmakande prosciutto. Jag har blivit en jäkel på att laga god mat utan allergener. Det finns godis och tulpaner. Påskliljor i kruka. Påskfjädrar och gula blockljus. Ungefär där går min gräns för acceptabel nivå av pynt. Ser nu fram emot en långpromenad i reservatet. Gärna med Kungen.
Det krävs dock att Hans Nåd behagar att vakna först.
Nu är det snart dags för helg. Långledigt. I fem dagar. Tack för det min kära arbetsgivare. Personalvård och goda förmåner är inte att förakta.
Har under de senaste två dagarna tillbringat en natt på hotell och min vakna tid rattandes Svarta pärlan. Hon har fått rulla ca 70 mil. Välbehövliga sådana. För nu har jag fått min misstanke bekräftad. De oannonserade besöken resulterade i ungefärligen samma bild av verkligheten som jag hade föreställt mig. Ett smärre kaos därute. Den högsta nivån är ok. Men den lägsta nivån är sannnerligen låg. Rom byggdes inte över en natt. Men lagom till slutet av augusti planerar jag att se en skillnad. En markant sådan. Inget annat är acceptabelt.
Påsken är i antågande. Denna gång blir det dock inte någon upprepning av den dignande menyn från julbordet. För skaldjur, lax och ägg är bannlysta i vårt hus. Inte på grund av dess bristande kvalitet eller smak. Snarare på grund av allergiska tendenser. Och själv har jag tänkt bannlysa socker. I mesta möjliga mån. Min midja har redan fått sitt lystmäte fyllt så det räcker. I år satsar vi istället på gröna godsaker. Samt biff och kyckling. Fina goda såser. Rött vin. Det går att frossa mer nyttigt och med stil.
Svaret kring juridiska maran ligger under luppen hos min allierade, räkningarna är betalda och veckans administrativa sysslor är avklarade. Tänker således ägna resten av dagen till att njuta. Glädjas på riktigt åt vackra påskliljor och tulpaner. Av att vara hemma. Vara ledig. Promenader. Vårsolens strålar. Vasamuseumet. Kanske. Eller Fotografiska. Vi får se hur vi känner, Kungen och jag, när andan väl faller på. Bekymmersfritt. Tänker passa på att andas ordentligt.
Det kommer verkligen att bli en skön påsk att minnas.
Dokumentet som levererades till min bostad under kvällen gjorde verkligen sitt. Svart på vitt går sällan att bestrida. Möjligtvis kan det tolkas som grått. Men grått är ok.
Några timmar och en mycket lyckad Coq au vin senare känns allt således mycket bättre. Ett bad med produkter från Stenders gör alltid underverk med humöret. Lägg så en spasession på det. Kan inte bli fel. Är nu helrenoverad och nästan som ny. Har pysslat lite. Väskan är packad, paddan är laddad och snart vankas mys. I en ren och fräsch lägenhet.
Igår var en ljuvlig dag. Sol, varmt och mysigt. Bror med flickvän bokade in oss på lunchfika i stan. Socialiserade bort några synnerligen trevliga timmar på café. Flanerade tillsammans i Hötorgshallen. Inspirerades kulinariskt av de fördelaktigt framlagda råvarorna. Blev sugen på ostron. Och flankstek. Och nymalet kaffe. Det mesta med andra ord.
Handlade inget. Men njöt av det sköna i att vara ledig en lördag eftermiddag. Som avslutades med promenerad via Gamla stan till söder. Där godsaker för kvällens middag inskaffades. Äggfri bearnaisesås till köttet. Och vin. Släckte ner lägenheten och alla standby-apparater kl 20:30. Earth hour. Det var mysigt med levande ljus. En lördag att minnas. Somnade trött men glad.
Idag är det en ny dag. Även den en solig. Men det känns inte lika väl. Energierna är annorlunda. För jag är mer frustrerad än nöjd. Även om jag försöker rycka upp mig. Brukar vara bra på det. Men mina egna väl beprövade strategier hjälper dåligt. För en bok har redan plöjts från sida till sida. Gårdagens chipsrester är uppätna. Min mor har kört peptalk. Jag har fotobloggat. Kungen har dammtorkat. I skrivandets stund tas gårdagens disk omhand. Även om det inte tillhör Kungens vanliga repertoar att spontanstäda. Promenad är på förslag. Så även gympass. Eller ytterligare en bok. Han gör allt som står i hans makt för att hjälpa mig att vända. Han vill göra mig glad. Ändå är jag inte tillfreds. Alls.
Känner stress över att inte kunna landa. Ta det lugnt när jag kan. Trots att det är det jag egentligen borde göra idag. En paradox så god som någon. För jag vill pyssla men vet inte med vad. Vill träna men känner ingen större ork. Vill göra något vettigt av dagen men orkar inte. Borde packa inför veckans resor men känner ingen lust. Den jobbmässiga utmaningens omfattning står mig för tillfället upp i halsen. Har planerat Coq au vin till middag. Känner mest för att äta torftiga mackor. Har fastnat i tankarna kring den juridiska maran. Det drar ner mig något. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Oro i kroppen.
Resa, skriva en bok och hänge mig åt konstnärliga och andliga flummerier. Gömma mig lite. Slippa ta ansvar. Glömma försvarstalet. Det är vad jag känner för. Inte mycket som ter sig lustfyllt just nu.
Men lusten kanske kommer med våren. Kan det inte bli vår på riktigt snart?
Earth hour. Och vi har tagit ett viktigt gemensamt beslut.
Kungen och jag har släckt ner. Alla standbyapparater är av. Golvvärmen i badrummet är avslagen. Ljusen är tända. Från och med idag tänker vi agera ännu mer klimatsmart än vad vi redan gör.
- Gasugnen kommer inte att bytas ut mot el.
- Mobilladdare skall inte bli sittandes i uttaget när inget ska laddas.
- Inget annat än effektiva lågenergilampor ska hädanefter komma in över tröskeln till vårt hem.
- Golvvärmen i badrummet kommer att stängas av redan nu.
- Knappen på elkopplingsdosorna kommer att användas varje natt med obefintlig standbyelektronik som följd.
