Från noll till hundra och tvärtom

Ursprungsplanen var tre veckor i sommar. Vid planeringens stund kändes det normalt. Jag har sällan varit ledig i sträck under längre tid än så. I skrivandets stund är jag dock glad att jag omvärderade. Utökade ledigheten med ytterligare en vecka i augusti. För dagarna går fort. Alltför fort. Det är först nu när jag har påbörjat vecka tre som jag börjar känna att jag är ledig på riktigt. Känslan är skön. Ofantligt behaglig. Jag har äntligen funnit ro att koppla av. Stanna upp. Varva ner. Till förmån för personlig energiboost. Välbehövligt. Och välförtjänt.

 

Har spenderat hela tio dagar i paradiset. Det vill säga stugan. I norr. Hos mor och far. Och min nye lillebror. Han med den lurviga pälsen och fuktiga nosen. Den killen passar väl in i familjen. På alla sätt och vis. Efter en härlig Stockholmsvecka bilade vi upp till min hemstad förrförra torsdagen. Pappa bakom ratten och jag i baksätet. Bara det måste räknas som en ledig parameter. Att inte vara den som sträckkör bilen. Resan i sig var mysig. Hämtade upp den lille hårige i Sundsvall. Kramades med min vän. Hon är bra. Den perfekta mixen av oändlig omtanke om medmänniskor och skinn på näsan. Jag slås ofta av hur mycket jag tycker om henne.

 

Väl på plats i stan packade vi om. För en vecka i stugan. Där jag därefter har spenderat merparten av min tid. Underbart. Tog på lördagen en avstickare à la trettio mil inåt landet för att hämta upp ett bastuaggregat som pappa har köpt. Åter igen en mysig resa. Jag blir aldrig för gammal för att uppskatta att bila med mina föräldrar. Det har alltid varit så. Och så kommer det alltid att förbli. Efter ett snabbt stopp på Dollarstore i Lycksele var hunden plötsligt ekiperad. Till fullo. De inköpta kexen borde ha räckt i minst ett kvartal. Såtillvida att han inte hade hittat påsen under ett obevakat ögonblick. Själv bunkrade jag upp med kryddor. Och ett vinställ. Samt värmeljus. Höstens mys är således säkrat.

 

Förra veckan bestod därefter av sol. Mycket sol. Varje dag faktiskt. Har således passat på att gassa ordentligt i solen. Har badat. Läst böcker. Promenerat. Löst världsproblem med min mor. Ätit nyttigt men gott. Druckit vin. Besökt stugområdets bingotält. Mina föräldrar är världens bästa. Jag trivs verkligen med dem. Har haft det bra. Mycket bra. Inte minst den dagen när jag blev hämtad till surströmmingslunch av mina gamla vänner. I en skinande blank jänkare. Lycka. Det var roligt att ses. Och intressant att åter konstatera att oss emellan är allt fortfarande som förr. Vilket stärker min tes. Att man blir aldrig äldre än 20 även om kroppen ändras och åren går. Jag är glad att åter ha de flickorna i mitt liv. Rikare än så kan man inte bli.

 

Dock var det skönt att slutligen komma hem till Kungen. Efter tio dagar med egen tid. För oss båda. Även om hans vakna tid till största delen har bestått av jobb. Han och Svarta pärlan hämtade mig på Arlanda i söndags. Känslan av att kunna åka iväg med glädje och därefter kunna komma hem lycklig med sol i hjärtat är oslagbar. Vi har det bra vi två. Och idag är vi lediga tillsammans.

 

 

 

Kl 15:30 i fredags slog jag igen jobbdatorn och gick hem. Till en lägenhet väl sanerad inför kommande besök. Vi behövde endast lägga sista handen vid finalfixet. Vilket vi tillsammans gjorde. Köpte mig en bukett rosor. Bara för att jag är bra. Att sommaren är här. Att jag har jobbat hårt för att slutligen kunna njuta av den. Fler anledningar än så behövs inte för att fira. Och därefter rullade mor och far in strax efter kl 19. Semesterstart. Äntligen! Ett efterlängtat återseende. Som alltid. Drack lite bubbel och njöt av att vara tillsammans. Kvällen blev inte sen men givande. Somnade lycklig.

 

Lördag bjöd på strålande väder. Efter en frukost med våfflor packade vi våra ryggsäckar och vår fina picknickbag för en dag i reservatet. Efter tre kilometer till fots i gassande sol nådde vi Söderbysjön. Det är något visst med att bada i sjöar. Vilket vi inte var ensamma om att tycka. Bjöds på glass innan vi påbörjade vandringen hemåt. I sakta mak. Omgiven av skog. Balsam för själen. Den som säger att Stockholm endast består av betong har synnerligen fel. Jag har nämligen aldrig bott så nära den omedelbara naturen sedan jag var barn. Middag med familjen inklusive bror. Coq au vin. Därefter fotbollskväll. Mysigt. En härlig dag.

 

Vaknade ganska tidigt på söndagen. En lugn och skön morgon. Tog oss till Barkarby där vi systematiskt ratade alla plagg och butiker på ortens outlet. IKEA levererade däremot. Kom inte bara hem med nya idéer och inspiration samt en ordentligt dämpad önskan att skaffa barn. Oh nej. För så funkar det inte på IKEA. Där hittar man alltid saker man behöver. Som man inte innan visste om. Vi äger numera nya dricksglas och en skrivbordsstol som kommer att pryda datahörnan när vi väl fått ordning på den. OM vi får ordning på den. Vi får se. Det viktiga var madrassen. Till bäddsoffan. Tackar å det ödmjukaste mor och far för den investeringen. Det är skönt att äntligen kunna bädda upp och ner utan att behöva vara tre personer. Efter en lugn TV-kväll lade vi oss tidigt. Välbehövligt för oss alla.

 

Ty igår vankades en ljuvlig dag! Enligt plan steg vi upp i god tid innan avfärd. Packade och gjorde oss klara. För skärgården. Svarta pärlan lämnade vi i Stavsnäs. Waxholmsbolaget tog oss tryggt ut till Sandhamn. En underbar timme med vy ut över skär och kobbar från andra våningens första parkett. Väl på plats flanerade vi lite i butiker och åt därefter lunch på Sandhamns värdshus. Firade mor och fars 40-åriga bröllopsdag. En vecka senare än ursprungligt datum. Men ändock. Njöt av en räkmacka utöver det vanliga. Jättegod och jättestor. Kungens ribs var enligt utsago helt utsökta. Och allergifria. För att vara en krog som serverar merparten fisk och majonäs måste jag säga att jag är imponerad att ingen sådan ingrediens av misstag råkade hamna på kungens tallrik. Ett plus i kanten. Av typsnitt modell större.

 

Mätta och belåtna placerade vi våra filtar på stranden och där låg vi sedan i ett par timmar. Njutbart. Behagligt. Rogivande. Mamma badade såklart i havet. Själv dristade jag mig till att vada ut en liten bit. Ty är vattnet kallare än 19 grader räcker det gott för mig att doppa fötterna. Efter en sista tur förbi Seglarhotellet samt inspektion av spaavdelningen inför eventuella kommande besök i höst var det dags att bege sig hemåt. Nådde åter Stavsnäs kl 18. Svarta pärlan förde oss tryggt hemåt efter ett kortare stopp på Värmdö marknad. Dinerade sent. Därefter åtgärdades bäddsoffans stabilitet med hjälp av spännband. Imorgon får jag en ytterligare sektion skohylla i hallen. Bra inköp. För den vardagliga komforten. Perfekt.

 

I skrivandets stund är klockan 8 på morgonen. Min familj sover ännu. Ser fram emot en ny dag med sol. På Nytorpsbadet endast 400 meter från mitt hus. Vi bor bra, jag och Kungen. Och jag har världens bästa föräldrar. Ledighetskänslan har redan slagit sig till ro i min kropp. Har verkligen så mycket att vara tacksam för.

 

 

 

Det är semestertider nu. Av sju skrivbordsplatser i mitt kontorsbås på våning 7 var det endast två av dessa som var bemannade igår. Den ena av mig. Den andra av min närmaste kollega. Vilket var skönt. För vi fick tid att jobba. Fastän vi på något sätt lyckades umgås. Samtidigt. Hon är skön. Jag gillar henne. En vacker dag i sommar ska vi nappa på det upprepade erbjudandet. Att komma förbi. Grilla. Dricka vin. Umgås privat. Tror att det blir toppen. Men först ska jag ta tag i de redan mina som tyvärr har fått stå åt sidan alltför många gånger nu under första halvåret 2013.

 

För min vän Jämtinnan har köpt hus. I april. Vi har förvisso bjudit henne på middag. En gång. Det var i påskas. Därefter har vi enbart setts under jobbrelaterade former. I Riga. Köandes i matsalen. Eller via telefon. Skandal. För trots även här upprepade inbjudningar har jag inte hunnit. Eller orkat. Den här våren har helt enkelt varit slitig. På grund av många anledningar.

 

Min absoluta parhäst från 2010 har kommit med förslag. Flera stycken. Roliga sådana. Hon är som vanligt bra på det där. Några har vi varit med på. Andra har vi ställt in. Vissa har vi tackat nej till direkt. Det är dags för skärpning. Det är klart att jag vill ses. Det får dock bli till hösten. För även hennes schema är fullspäckat. Ännu en dam som lever sitt liv i ljusets hastighet. Här är jag dock inte orolig. Det kommer nya tider för oss. Om inte förr så i september. När allt har lugnat ner sig lite. För oss båda.

 

Jag har även miss Geneva. Som äntligen har flyttat hem. Jag gillar henne. Och vill så gärna träna med henne. Samt äta middag. Hon har också en K. Som jag skulle vilja lära känna bättre. Här har dock jobbet verkligen satt käppar i hjulet för oss. När hon kan är jag ofta på resande fot. Även här lär det bli bättre till hösten. Den årstiden är sällan lika hysterisk som våren. 

 

Den här veckan har jag på grund av jobb ställt in den efterlängtade dejten med min långa väninna från Skåne.  Hon som dessutom fyllde år igår. Det smärtade men jag hann bara inte. Som tur är har de köpt hus. Inte så långt från mig och Kungen. Även här kommer det att grillas. Det är jag förvisso säker på. Ett sting av dåligt samvete får jag dock. Igen. Men som den arbetsnarkoman även hon är förstår hon. Det är tur. Jag är lyckligt lottad att ha henne.

 

Lägg så till paret med vilka vi firade Valborg, min bästa shoppingkompis från barndomsstaden, min fina vän med vovven, min bror och hans flickvän, mina kära utlandssvenskar, grannen som vill dricka vin på balkongen någon gång innan året byter siffror och sist men inte minst mina gamla tjejgäng. Plural är helt korrekt. För de är flera. Det är sannerligen en hel del av mina bästa som vi skulle behöva träffa. Snart. Jag vill så det värker. Men även det får bli till hösten. Må den årstiden bli riktigt lång.

 

 

 

Idag vet jag vad en öppen bro betyder. Den varnar om en kommande dag i kaos. För gårdagens morgon började relativt bra. Även om jobbet gjorde sig gällande endast fem minuter efter att jag hade öppnat mina stora blå. Hanterbart. Om än rörigt. Dock inget allvarligt. Snarare ganska lätt att lösa. Men det krävdes extratid. Dessa dagar har jag inte så mycket sådan över.

 

Därefter brakade det loss. Ordentligt. Morgonen fortsatte i samma anda som den hade börjat. Och eskalerade. Samtalen avlöste varandra. Extravagansan var tydlig. Löste problem för både de mina och för de som tillhör två av mina semestrande kollegor. Samt även för en kollega vars område jag inte överhuvudtaget har hand om denna gång.

 

Det sistnämnda samtalet tog tjugo minuter. Ty någon behövde prata. Om allt möjligt. Jobbrelaterat förvisso. Men kanske inte alla gånger helt relevant. Denna någon var sannerligen inte jag. Men vi blev båda nöjda. Det måste kanske anses vara huvudsaken. Även om det fortfarande är något oklart varför denne lokale ringde just mig. Och just den dagen. Min kvot fylldes med råge igår. Onekligen.

 

Just innan lunch satt jag fortfarande fastlåst. I min morgonrock. I soffan. Datorn i knäet. Telefonen klistrad mot örat. Och insåg att planen om en heldag på kontoret enligt min egen agenda hade spruckit. Så igår blev jag kvar. Hemma. Fick en hel del gjort. Men i princip inte ett dugg av det jag hade tänkt mig.

 

Inatt har jag dock sovit gott. Känner mig utsövd och laddad. Fattas bara efter några timmar inkurad i nybäddat. Det är något visst varje gång man byter lakan. Ser även fram emot att komma hem ikväll till en lägenhet i absolut toppskick. För igår gjorde vi slag i saken. Tvättade. Storstädade. Kungen har även skurat dörrkarmar. Bäddsoffan är dammsugen och klar inför helgens besök. Rummen är rökelserenade. Energierna är återställda. Skönt. Jag behövde det.

 

Man lär sig dock av sina misstag. Så idag skyndar jag mig. Sätter nyckeln i Svarta pärlan alldeles strax. Det är endast två dagar kvar till semester. Oh boy så skönt det ska bli!

 

 

Det är intressant att besöka de lokala. Ännu mer intressant är det att se deras miner när jag dyker upp. Vissa ler med hela ansiktet. Det är de som gör som de ska. Andra ser mer ut som att de precis bitit i en mycket sur rabarber. Det är de lokala som har en bit kvar innan de når målet. Som precis har börjat lära sig att ibland dyker jag upp. Oanmäld. Med frågor kring verksamheten och hur det gått sedan vi senast pratades vid. Trevligt men tydligt. Det är mitt nya motto.

 

Jag förstår att det för vissa kan kännas konstigt. Ty saker och ting är ej längre tillåtet att skötas med en slapp vänsterhand. Och jag tänker vara närvarande. Det börjar gå upp för de flesta nu. Nästa besök i den specifika sommarstaden kommer således att bli intressant. I augusti. The game is on. Obönhörligen. Oavsett utfall har jag öppnat upp dörren. För dialog. Förbättring på agendan. Goda relationer. I höst vet jag mer säkert var vi landar.

 

Gårdagen blev lång. Svarta pärlan fick rulla oavkortat i ca 70 mil. Med kortare stopp. Slututbildning med de nya inför det nya nästa vecka. Min ersättare är informerad. Jag känner mig relativt trygg. Nu vankas en dag vid skrivbordet. Har med mig nya snören till säcken. Slitstarka sådana. Vars knutar lär hålla innehåller stånget tills dess att jag är tillbaka.

 

Kan dock inte undgå att undra om gårdagens oväntade men tidskrävande broöppning var ett tecken. Och om så var fallet, vad tusan betyder det?

 

 

Snart semester. Det märks. Alla bångstyriga grisar ska fösas in i en enda säck. Och säcken ska därefter knytas ihop. Det är inte tack vare tur som jag har blivit specialist vad gäller kloning. Snarare på grund av långvarig och militärliknande träning. Självfallet kommer jag att fixa det. Min planering är klanderfri. Som vanligt. I allafall vad gäller det jobbrelaterade. Det hemtrevliga får dock stå åt sidan. Som vanligt.

 

För bara ett år sedan hade mitt schema inte innefattat matlagningsposter. I bästa fall hade proteinintaget på kvällarna bestått av fil och flingor. Kanske något frukt. Såtillvida att den inte blivit rutten under veckan. Blommorna hade i sedvanlig ordning dött. Jag vet inte hur många sorgsna garderobsblommor jag har på mitt samvete. Mitt hem hade varit en fristad för dammråttor. Att torka golvlister hade inte funnits på kartan.

 

Därför är jag tacksam i år. Att vara sambo genererar bevisligen inte bara mys. Det innebär även att någon är på plats. När jag är borta. Och när jag kommer hem. Fortfarande blir jag överraskad. Det är något visst med att öppna dörren och mötas av doften av mat. Tillagad sådan. En varm stekpanna fylld med ej utgången fetaost och fortfarande färska tomater. Ren diskbänk. Rena golvlister.

 

Det är kärlek det. Kungligt som man säger.

 

 

Loppis är intressant. Och vi börjar bli rutinerade nu. Rullade igår in på Täby galopp på utsatt tid. Med fullpackat bagage och en gammal midjeväska runt höften. Att den överhuvudtaget finns kvar är ett tydligt tecken på att var dags att rensa i röran.

 

Nåväl. Loppis. Tredje gången gillt. 160 riksdaler är det enda som krävs för att få inta sin 3 meter breda säljplats. Samt ett gott humör och bra väder såklart. Packade världsvant upp sakerna. Märkeskläder, väskor och skor. Smycken och pryttlar. Gardiner och egensydda kuddfordral. I våra lådor finns helt enkelt något för alla. Oavsett smak. Den här gången valde vi att prisa oss lågt. Riktigt lågt. Syftet var inte att tjäna snuskigt mycket pengar. Snarare att få något vettigt ut av den rigorösa förrådsrensning som under svettiga former genomfördes i maj. I form av monetära medel.

 

Så där stod vi. En hel dag i gassande sol. Många intressenter. Ganska många köp. Mina fejkväskor försvann à 10 kr styck. Så även mina äkta. En och annan tröja blev såld. Samt kakfatet som jag en gång i tiden erhållit som premie från någon av de otaliga bokklubbar med vilka jag genom tiderna har ingått kortare äktenskap. Fonduegrytan rök för 20 kr. Kungen lyckades med konststycket att sälja det gamla dessertsetet i glas med formen av äpplen. Till fullpris. 40 kr alltså. Den kantstötta snipan från Rörstrand fick komma till ett nytt hem för en tjuga. Billigt billigt. Mer än så kan man inte förvänta sig. Vilket vi också har lärt oss.

 

För är det loppis så är det. Folk prutar. Till och med på örhängen där det begärda priset är en femma. Det anses vara sport. Folk gillar det. Att fynda. Spara in en krona eller två på något som från början redan kostade en krona eller fem. Och jag är kass på att stå emot. Böjer mig på fläcken om någon föreslår ett lägre pris. Kungen är mycket bättre än mig på det där. Han har en sällsynt förmåga att få ut det pris han begär. På ett sätt som känns trovärdigt. Kunderna blir nöjda. Trots att de köper skräp. Han är representativ där han står, min kung. Vi kompletterar varandra besynnerligt väl.

 

I slutet av dagen hade vi blivit två flyttkartonger lättare. Och 300 kr rikare. Vilket måste anses vara ett hyfsat resultat. För här snackar vi inte stålar. Oh nej. Vill man göra sig en redig hacka ska man välja ett annat tillvägagångssätt. För i moderatstyrda Täby är det kronor och ören som gäller. Endast.  

 

 

 

Den här helgen är det sol i Stockholm. Varmt. Riktigt skönt ute. Vilket allt som oftast får mitt inre att sprudla. Lediga dagar med fint väder. Som gjorda för utomhusmys.

 

I fredags drack vi champagne på Sjuans terass. Det var trevligt. Tillförde en känsla av total frihet. Och samhörighet. Jag och Kungen minglar numera väl med andra. Känslan höll i sig även igår. Vaknade lycklig. Och lät min kung fortsätta sin skönhetssömn. Väckte honom till slut efter 2,5 timmar med rykande hett kaffe. Kanske lite starkt sådant. Men välviljan var dock god. Den traditionsenliga morgonsången ljöd som vanligt med en något falsk ton. Dock fylld av livsglädje och förhoppning om en ny härlig dag. Han börjar bli van vid det här laget.

 

Efter en mysfrukost med toast och färskpressad juice tog vi oss till Söder. Hämtade ut de nya glasögonen. Och solglasögonen. Båda sitter som gjutna på den royalistiska näsan. Att så små tingester kan framkalla sådan känsla av stolthet hos mig. Han är stilig, min kung. Köpte oss varsin vattenflaska och avnjöt den därefter på en bänk på Medis. Ackompanjerade av ett liveband. Stämning. Romantik. Förmiddagen kunde inte ha börjat bättre.

 

Strosade därefter i sakta mak via Gamla stan med riktning mot Djurgården. Jag njöt av både promenad och av att se så lyckliga miner på de flesta övriga sommarfirande spatserare. Gamla som unga. Hand i hand. I skock och parvis. För att njuta av sådant behöver jag inga ord.

 

Hittade av en slump turistbroschyrer längs med strandpromenaden. Lämpliga för nästa helgs äventyr. För jag tror att vi har enats om att ta en tur ut i skärgården. Vet iallafall att jag har pratat om det. Letat information på nätet. I vanlig ordning engagerat mig för att vi ska få ut det bästa möjliga för så lite kulor som möjligt. Jag är fortfarande inte riktigt van med det sistnämnda. Men brukar få till det ganska bra. Engagemang och planering är a och o. Spontana infall kan dock ibland kosta.

 

Vilket blev tydligt på Josefina. För ölen var dyr och rosévinet likaså. Det enda som verkligen klargjordes på plats var att den fina inredningen och sköna kuddarna förmodligen var orsaken till barens överpriser. Samt att toalettbesöket kostade mer pengar. Och med det sagt spelar det uppenbarligen ibland mindre roll att det kan vara härligt att vardagslyxa. Vara spontan. Njuta av stunden. Nästa gång skiter jag i det och föreslår en uppfriskande folköl från Ica. Då vet vi exakt vad vi får. Inga konstigheter alls.

 

På väg hem besökte vi Kungsträdgården. Jag gillar kungsan. Mycket folk och härliga energier. En perfekt plats för att hänga lite och njuta av folkvimlet. Dagen till ära var det uppträdande på folkscenen. En stark dam visade sina färdigheter. Lite jippostämning. Billigt och bra. I mitt tycke mysigt. Dock var volymen enligt utsago alltför hög och konferencieren tydligen alldeles för tramsig. Så vi satte oss aldrig ner. Istället avvek vi så snart det bara gick. Tunnelbanan passerade effektivt trevligheterna på Medis. Vi åkte helt enkelt hem.

 

Väl hemma fick jag ny energi. Mysmiddag på agendan. Laga mat tillsammans. Chianti till det. Visst. Middagen genomfördes. Vi satt även ett tag i kvällsvärmen på balkongen. Hårdvaran var på plats. Även om stämningen aldrig infann sig. För är min kung trött så är min kung trött. Oavsett vilka energier jag bjuder på. Så summa summarum blev dagen helt i min smak. Dock inte riktigt som jag hade tänkt mig.

 

Jaja. Det kommer nya dagar och kvällar. Vi hade iallafall tur med vädret.

 

 

 

När livet leker och roliga saker händer bör man skriva om det på direkten. Många gör så. Dock bevisligen inte jag. För jag följer samma mönster som alltid. Summerar i efterhand. Vilket ger långa inlägg. Mindre detaljrika sådana. Vilket är synd. För varje händelse hade egentligen förtjänat en egen spalt. Minst. Men så ser det ut när jag har mycket att göra. Så sorry. Uppdateringsloopen kan härmed officiellt anses vara påbörjad. Igen. 

 

Slutet av maj bjöd på en härlig helg. Min Kung fick träffa Norrlands drottning. En imponerande kvinna med många strängar på sin lyra. Stormakterna visade sig falla varandra väl i smaken. Det blev en helg med loppisförsäljning, god mat och vin samt underbara samtal. Vilken avslutades med bilkörning à la folkrace mot Arlanda. Vi hann. Om än med knappa marginaler och med lite hjälp av ett försenat SAS. Ser fram emot nästa gång vi ses. För gammal kärlek rostar aldrig. Och avstånd är endast ett geografiskt mått.

 

Första helgen i juni bar det av till mytomspunna Glastonbury. Jag och min älskade mamma. Tjejresan med stort T. Besökte Avebury henge, följde Harry Potters fotspår i Lacock abbey, promenerade flertalet gånger uppför Tor, upplevde Stonehenge i soluppgången, insöp havsdoften i Merlins grotta vid Tintagel och Cornwalls kust samt mediterade i lugnet på en stenbänk i St Nectans Glen. Efter en högspirituell vecka med healing i Chalice well, mammamys, upplevelser utöver det vanliga samt god mat och soligt väder kände jag mig som ny. Känslan finns ännu kvar i hjärtat. Verkligen en resa att minnas. Som egentligen hade förtjänat spaltmeter här på min blogg.

 

Midsommarhelgen spenderades med Kungen på den blåblodiga familjens lantställe i Jämtland. Konungamodern var där. Så även konungabrodern och dennes familj. Lille Arvid fick en ny lektant i form av undertecknad. Jag fick en hel helg med värme, lugn, grillning, badtunna och husvagnsnätter. Midsommar när det är som bäst. Alla kategorier.

 

Vidare har Kungen bytt jobb. Han är för tillfället nöjd. Eventuellt möjliggör den nya professionen tid för studier till hösten. Jag är så stolt över min kung. Det flyger inte stekta sparvar i munnen på en. Därför är det tur att han har visat sig vara en lång över hyfsad kock.