Från noll till hundra och tvärtom

När livet stannar. På ett bra sätt.

Kategori: Livet

Ursprungsplanen var tre veckor i sommar. Vid planeringens stund kändes det normalt. Jag har sällan varit ledig i sträck under längre tid än så. I skrivandets stund är jag dock glad att jag omvärderade. Utökade ledigheten med ytterligare en vecka i augusti. För dagarna går fort. Alltför fort. Det är först nu när jag har påbörjat vecka tre som jag börjar känna att jag är ledig på riktigt. Känslan är skön. Ofantligt behaglig. Jag har äntligen funnit ro att koppla av. Stanna upp. Varva ner. Till förmån för personlig energiboost. Välbehövligt. Och välförtjänt.
 
Har spenderat hela tio dagar i paradiset. Det vill säga stugan. I norr. Hos mor och far. Och min nye lillebror. Han med den lurviga pälsen och fuktiga nosen. Den killen passar väl in i familjen. På alla sätt och vis. Efter en härlig Stockholmsvecka bilade vi upp till min hemstad förrförra torsdagen. Pappa bakom ratten och jag i baksätet. Bara det måste räknas som en ledig parameter. Att inte vara den som sträckkör bilen. Resan i sig var mysig. Hämtade upp den lille hårige i Sundsvall. Kramades med min vän. Hon är bra. Den perfekta mixen av oändlig omtanke om medmänniskor och skinn på näsan. Jag slås ofta av hur mycket jag tycker om henne.
 
Väl på plats i stan packade vi om. För en vecka i stugan. Där jag därefter har spenderat merparten av min tid. Underbart. Tog på lördagen en avstickare à la trettio mil inåt landet för att hämta upp ett bastuaggregat som pappa har köpt. Åter igen en mysig resa. Jag blir aldrig för gammal för att uppskatta att bila med mina föräldrar. Det har alltid varit så. Och så kommer det alltid att förbli. Efter ett snabbt stopp på Dollarstore i Lycksele var hunden plötsligt ekiperad. Till fullo. De inköpta kexen borde ha räckt i minst ett kvartal. Såtillvida att han inte hade hittat påsen under ett obevakat ögonblick. Själv bunkrade jag upp med kryddor. Och ett vinställ. Samt värmeljus. Höstens mys är således säkrat.
 
Förra veckan bestod därefter av sol. Mycket sol. Varje dag faktiskt. Har således passat på att gassa ordentligt i solen. Har badat. Läst böcker. Promenerat. Löst världsproblem med min mor. Ätit nyttigt men gott. Druckit vin. Besökt stugområdets bingotält. Mina föräldrar är världens bästa. Jag trivs verkligen med dem. Har haft det bra. Mycket bra. Inte minst den dagen när jag blev hämtad till surströmmingslunch av mina gamla vänner. I en skinande blank jänkare. Lycka. Det var roligt att ses. Och intressant att åter konstatera att oss emellan är allt fortfarande som förr. Vilket stärker min tes. Att man blir aldrig äldre än 20 även om kroppen ändras och åren går. Jag är glad att åter ha de flickorna i mitt liv. Rikare än så kan man inte bli.
 
Dock var det skönt att slutligen komma hem till Kungen. Efter tio dagar med egen tid. För oss båda. Även om hans vakna tid till största delen har bestått av jobb. Han och Svarta pärlan hämtade mig på Arlanda i söndags. Känslan av att kunna åka iväg med glädje och därefter kunna komma hem lycklig med sol i hjärtat är oslagbar. Vi har det bra vi två. Och idag är vi lediga tillsammans.
 
En ljuvlig dag står på agendan. Och jag är därefter ledig i hela tolv dagar till. Skönt.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: