Från noll till hundra och tvärtom

Det är semestertider nu. Av sju skrivbordsplatser i mitt kontorsbås på våning 7 var det endast två av dessa som var bemannade igår. Den ena av mig. Den andra av min närmaste kollega. Vilket var skönt. För vi fick tid att jobba. Fastän vi på något sätt lyckades umgås. Samtidigt. Hon är skön. Jag gillar henne. En vacker dag i sommar ska vi nappa på det upprepade erbjudandet. Att komma förbi. Grilla. Dricka vin. Umgås privat. Tror att det blir toppen. Men först ska jag ta tag i de redan mina som tyvärr har fått stå åt sidan alltför många gånger nu under första halvåret 2013.

 

För min vän Jämtinnan har köpt hus. I april. Vi har förvisso bjudit henne på middag. En gång. Det var i påskas. Därefter har vi enbart setts under jobbrelaterade former. I Riga. Köandes i matsalen. Eller via telefon. Skandal. För trots även här upprepade inbjudningar har jag inte hunnit. Eller orkat. Den här våren har helt enkelt varit slitig. På grund av många anledningar.

 

Min absoluta parhäst från 2010 har kommit med förslag. Flera stycken. Roliga sådana. Hon är som vanligt bra på det där. Några har vi varit med på. Andra har vi ställt in. Vissa har vi tackat nej till direkt. Det är dags för skärpning. Det är klart att jag vill ses. Det får dock bli till hösten. För även hennes schema är fullspäckat. Ännu en dam som lever sitt liv i ljusets hastighet. Här är jag dock inte orolig. Det kommer nya tider för oss. Om inte förr så i september. När allt har lugnat ner sig lite. För oss båda.

 

Jag har även miss Geneva. Som äntligen har flyttat hem. Jag gillar henne. Och vill så gärna träna med henne. Samt äta middag. Hon har också en K. Som jag skulle vilja lära känna bättre. Här har dock jobbet verkligen satt käppar i hjulet för oss. När hon kan är jag ofta på resande fot. Även här lär det bli bättre till hösten. Den årstiden är sällan lika hysterisk som våren. 

 

Den här veckan har jag på grund av jobb ställt in den efterlängtade dejten med min långa väninna från Skåne.  Hon som dessutom fyllde år igår. Det smärtade men jag hann bara inte. Som tur är har de köpt hus. Inte så långt från mig och Kungen. Även här kommer det att grillas. Det är jag förvisso säker på. Ett sting av dåligt samvete får jag dock. Igen. Men som den arbetsnarkoman även hon är förstår hon. Det är tur. Jag är lyckligt lottad att ha henne.

 

Lägg så till paret med vilka vi firade Valborg, min bästa shoppingkompis från barndomsstaden, min fina vän med vovven, min bror och hans flickvän, mina kära utlandssvenskar, grannen som vill dricka vin på balkongen någon gång innan året byter siffror och sist men inte minst mina gamla tjejgäng. Plural är helt korrekt. För de är flera. Det är sannerligen en hel del av mina bästa som vi skulle behöva träffa. Snart. Jag vill så det värker. Men även det får bli till hösten. Må den årstiden bli riktigt lång.