Från noll till hundra och tvärtom

Loppis är intressant. Och vi börjar bli rutinerade nu. Rullade igår in på Täby galopp på utsatt tid. Med fullpackat bagage och en gammal midjeväska runt höften. Att den överhuvudtaget finns kvar är ett tydligt tecken på att var dags att rensa i röran.

 

Nåväl. Loppis. Tredje gången gillt. 160 riksdaler är det enda som krävs för att få inta sin 3 meter breda säljplats. Samt ett gott humör och bra väder såklart. Packade världsvant upp sakerna. Märkeskläder, väskor och skor. Smycken och pryttlar. Gardiner och egensydda kuddfordral. I våra lådor finns helt enkelt något för alla. Oavsett smak. Den här gången valde vi att prisa oss lågt. Riktigt lågt. Syftet var inte att tjäna snuskigt mycket pengar. Snarare att få något vettigt ut av den rigorösa förrådsrensning som under svettiga former genomfördes i maj. I form av monetära medel.

 

Så där stod vi. En hel dag i gassande sol. Många intressenter. Ganska många köp. Mina fejkväskor försvann à 10 kr styck. Så även mina äkta. En och annan tröja blev såld. Samt kakfatet som jag en gång i tiden erhållit som premie från någon av de otaliga bokklubbar med vilka jag genom tiderna har ingått kortare äktenskap. Fonduegrytan rök för 20 kr. Kungen lyckades med konststycket att sälja det gamla dessertsetet i glas med formen av äpplen. Till fullpris. 40 kr alltså. Den kantstötta snipan från Rörstrand fick komma till ett nytt hem för en tjuga. Billigt billigt. Mer än så kan man inte förvänta sig. Vilket vi också har lärt oss.

 

För är det loppis så är det. Folk prutar. Till och med på örhängen där det begärda priset är en femma. Det anses vara sport. Folk gillar det. Att fynda. Spara in en krona eller två på något som från början redan kostade en krona eller fem. Och jag är kass på att stå emot. Böjer mig på fläcken om någon föreslår ett lägre pris. Kungen är mycket bättre än mig på det där. Han har en sällsynt förmåga att få ut det pris han begär. På ett sätt som känns trovärdigt. Kunderna blir nöjda. Trots att de köper skräp. Han är representativ där han står, min kung. Vi kompletterar varandra besynnerligt väl.

 

I slutet av dagen hade vi blivit två flyttkartonger lättare. Och 300 kr rikare. Vilket måste anses vara ett hyfsat resultat. För här snackar vi inte stålar. Oh nej. Vill man göra sig en redig hacka ska man välja ett annat tillvägagångssätt. För i moderatstyrda Täby är det kronor och ören som gäller. Endast.