Från noll till hundra och tvärtom

Livet från den ljusa sidan.

Kategori: Livet

Efter tre dagar i soffan, inbäddad under en tjock och värmande filt, börjar jag så sakta att komma tillbaka till livet. Det har nämligen visat sig att den huvudsakliga orsaken till min svacka med all säkerhet kan stavas f.e.b.e.r. Se där. Ibland är det betydligt närmare till en konkret sanning än vad jag först kunnat tro. Glömmer ofta bort att man faktiskt kan bli sjuk. Trots hög temp bringade insikten en lättnad. Jag är troligtvis inte på kanten till utbränd. Bara lite extra mottaglig för bakterier under dessa dagar. Trots allt är jag ju faktiskt mänsklig.
 
Fortfarande är jag trött. Jättetrött. Men bra mat och lite vitaminer har gjort susen. Och rosenrot. Så även sömn. För sovit gott, det har jag gjort. Länge. För en gångs skull har jag tillåtit mig att slarva bort hela dagar. Utan att göra något vettigt alls. Förutom jobbet såklart. Har avhandlat en hel del från min febersoffa. En ny medarbetare är kanske på G. En kampanj har genomförts. Strukturering och planering av oktober månad är avklarad. Inte så illa pinkat av en liten tjej iförd endast flanellpyjamas och tjockstrumpor. Dock får det räcka där.
 
För idag tänker jag ta det jäkligt lugnt. Febern är inte hög men den känns fortfarande av. Lätt molande i kroppen. Solen skiner och hösten är vacker. Det är vad jag kommer att fokusera på idag. Tänker ge mig själv ordentligt med tid att känna lycka över att lägenheten är fin och städad samt att både tvätt- och diskhögar lyser starkt med sin frånvaro. Över att Kungen är grym. Och ett bra stöd när han väl förstått på riktigt att jag mår temporärt kasst. Han gör det han kan för att underlätta. Muntra upp mig. Ge mig kärlek. Mer kan man faktiskt inte begära. Han är toppen.
 
Livet från den ljusa sidan. Skrivet från undersidan av en gosig filt.
 
 

Vid klagomuren.

Kategori: Livet

Jag gillar att veta orsaken till saker och ting. Och således är jag absolut inte förtjust i motsatsen. Vilket givetvis för mig till någon sorts diagnostiserande. Av mig själv. För jag är för tillfället inte riktigt med i matchen. Dessvärre vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Posttraumatisk stress. Är det något som existerar? Eller är det bara jag?

 

För jag är trött. Obeskrivligt trött. Igen. Vilket jag inte borde vara. Inte nu. Kanske har året nött mer på mig än vad jag egentligen förstod. Energidepåerna är i det närmaste tömda. Konstigt nog. Eller inte. För när jag blickar tillbaka på det som har varit kan jag bara konstatera att det har varit på tok för mycket. Dubbla arbetsbördor. I fyra månader. När jag egentligen hade behövt få tiden att koncentrera på endast en. För det behövdes. Och behövs fortfarande. De är ganska många därute som behöver stöd från mig. 1 maj var det dags att ta itu med ett avsked. Otrevligt men nödvändigt. Men från och med 1 oktober blir de dock ännu fler. I dagsläget har jag ingen spikad plan på hur jag bäst ska kunna klona mig. Det är mycket nu. Som sagt.

 

Lönen känns således inte kompatibel med uppgiften. Vilket jag har framfört. I ett läge där jag borde anses vara nöjd. Men det är jag inte. Tyvärr. Även jag har rätt att kosta precis det jag smakar. Som det är nu känns jag mest som ett redskap. Ett dugligt och brukbart sådant. Outslitligt. Det är jag faktiskt inte. Snarare tvärtom. Även om jag får cred. Mycket cred. Ofta. Från många av mina överordnade. Och deras chefer också för den delen. Kanske borde jag nöja mig. Se det positiva istället för att vilja ha mer. Ska försöka landa i den tanken. Om inte annat för min egen mentala hälsas skull. Men det stör mig. Ganska ordentligt faktiskt.

 

Lägg så till den juridiska maran. Hon har inte varit rolig. Hennes framfart har verkligen haft en negativ inverkan på min tillvaro. Nio månader av konstant underliggande molande spänning. Det gör inte susen för humöret, jag lovar. Nu är det dock över. Tack och lov. Men kanske pågick ärendet så pass länge att även efterföljden kommer att bli lång. För på grund av någon konstig anledning verkar urladdningen ha kommit retroaktivt. I efterhand. Den pågår just nu. Med full kraft. Det är den enda förklaringen jag kommer fram till när jag analyserar mig själv.

 

För jag orkar inte rikigt. Inte som jag brukar. Det är jobbigare än vanligt att inte veta hur framtiden kommer att se ut. Det känns inte roligt att få extra uppgifter att tackla. Jag gillar inte att alltid behöva vara den drivande i alla situationer. Den starka som löser allt. Alltid. Någon annan får gärna axla den manteln ett tag. Själv skulle jag helst vilja grotta ner mig. Ta det lugnt. Landa i vetskapen om att jag inte behöver hålla i alla trådar. På ett sätt som känns påtagligt. Synligt. Med resultat. För mig är det en gåta att inte folk förstår det. Agerar utifrån det. Hjälper mig att komma tillbaka. För det gör jag. Men just nu behöver jag en paus. Från det mesta.

 

Nu är det dock dags att ta itu med dagens jobb. Ikväll får jag krama min fina mamma. Ett litet tag iallafall. Därefter vankas en hel vecka på hotell. Till helgen ska jag ta det extremt lugnt. Pyssla lite. Kanske sätta sprätt på lite pengar. Släppa allt som heter krav. Eller planering. Det börjar bli hög tid för höst.

 

.

Vägskäl. Eller ej.

Kategori: Livet

Det här med motivation är inte alltid enkelt. Och ibland sätter livets käppar i hjulet märken i fernissan som är svåra att putsa bort. Lite så är det för mig just nu. När något som borde vara positiva nyheter egentligen mest har gjort mig irriterad. Vilket jag har lite svårt att dölja. Det är dumt. Men mänskligt. Jag försöker dock så gott det går att vända på tänket.

 

För det mesta håller nämligen på att lösa sig. I grunden har jag det bra. Riktigt bra dessutom. Ej att förglömma. I mångt och mycket är jag lyckligt lottad. Jag vet det. Dock är jag för tillfället ganska känslig. Tar åt mig mer än vad jag brukar göra. Tar på mig lika mycket som vanligt. Om inte mer. Funderar oftare på vart vägarna jag inte väljer tar vägen. För de leder ju också någonstans. I dagsläget är jag inte så intresserad av att utforska dem närmare. Men jag är nyfiken. Studerar kartan på tryggt avstånd. Det räcker just nu.

 

Kanske blir känslan bättre när oktober är över. Men kanske får jag bara mer att göra. Något som veckans möten har skvallrat om. Vi får se vad som händer. Idag tänker jag dock förkovra mig i i stärkande litteratur. Ta det lugnt. Meditera och bada badkar. Komma tillsikt igen. Grunda. Landa tryggt och säkert. I vetskapen om att resten av det här året kommer att bli bra. Kompensationsteorin gällande lagen om alltings jävlighet borde kunna slå in. Med kraft. Det är jag värd.Minst lika värd som mina manliga kollegor.

 

Sådär ja. Nu blev jag lite lagom och osmickrande irriterad igen. Dags att botanisera bokhyllan. Genast. Med andra ord.

 

Fredagen den 13 september 2013

Kategori: Livet

Igår var det verkligen inte någon bra dag. Jag var sur. Otrevlig. Lätt deppig. Och hade ganska ont. Allt det här gick ut över Kungen. På de mest tänkbara och otänkbara sätt. Det är inte alltid fördelaktigt att vara sambo på 50 kvadratmeter. När jag släpper ut det irriterade monstret. Och låter det agera fritt och okontrollerat. Hu. Fredagen den 13 i sin absolut värsta skrud. Helt enkelt.
 
Besöket på vårdcentralen visade precis det som jag redan visste. Ipren några gånger om dagen i kombination med lite vila kommer att göra susen över helgen. Troligtvis. Inget är brutet. Inga sprickor kan skönjas. Iallafall inte i dagsläget. Blödningen är av invärtes variant. Och mina muskelfästen kan ha blivit något inflammerade. Det gör dock inte smärtan mindre. Suck. Och stön. Högljudda sådana.
 
Jag är dessutom fortfarande besviken över att den sedan länge planerade tjejhelgen inte blev av. För min del iallafall. Istället befinner jag mig hemma. I en ganska sunkig lägenhet. Vi behöver verkligen städa. Något vi kommer att ta itu med idag. Det har Kungen lovat mig med besked. Ty även om jag inte riktigt kunde ta in det igår är min kung helt suverän. Han lagade mat. Pysslade om mig. Gjorde sitt yttersta för att inte respondera spontant på min negativa framtoning. Gnällandet. För det ska erkännas. Gnäll var vad jag ägnade mig åt igår. På alla tänkbara plan. Jag mådde skit helt enkelt. Han lyckades nästan med konststycket att hålla stilen. Det var starkt jobbat av honom. Verkligen. För i grunden är även han en krutdurk. Om än med något längre stubin än min.
 
Efter en god natts sömn kan jag således bara konstatera att jag borde vara tacksam. På riktigt. Över att han orkar med mig. Jag är knappast kul när jag väl befinner mig i mina mörka vrår. Tack och lov händer det inte ofta. Och kanske det bara visar att även jag är mänsklig. Optimist eller ej. Ibland måste även solen få gå i moln. Kanske vore det dock att föredra om molnen kunde undvika att innehålla extra oväder och åska. Jag ska försöka tänka på det. Nästa gång jag dippar rejält.
 
Idag har dock en ny dag börjat. Lördag. Vi har hela helgen framför oss. Vädret verkar bli fint. Ännu en Ipren borde göra susen. Så idag ska vi njuta. Av vårt hem och av varandra. För även om man humörmässigt gör bort sig ibland finns det något djupare här. Det är grundläggande. Och stavas kärlek. När Kungen vaknar kommer han att få sig en rejäl dos av den varan. För det är han verkligen värd.
 
 

Better safe than sorry. Nästa gång.

Kategori: Livet

Ibland har man dagar när inget är som det brukar vara. Sådana då man helst vill dra något gammalt över sig och gömma sig från omvärlden. När kroppen säger ifrån och enbart vill vila. Sova. Knappt existera. Jag kallar dem för icke-dagar. De dyker upp ibland. Som exempelvis igår. Soffan och jag korrelerade synnerligen väl under hela dagen. Och kvällen. Allt på grund av en skada. I rumpan. Vilket känns helt galet löjligt att skriva. Men så är det.
 
Efter en härlig middag i lördags med mycket god mat, vin och skratt samt övernattning i min väns gästrum var jag lycklig. Och extremt sugen på att köpa sommarstuga. Ta tag i mitt syltnings- och saftningsintresse. Utveckla mina drömmar om självhushåll av kryddor. Finna en egen plats att få ro under helgen. Genom att känna gräs och sand under de bara fötterna. Söndagen gick således åt till att botanisera marknaden. Med syfte att eventuellt hitta en själslig fristad till mig och Kungen. Tanken att med hus bygga vidare på vårt liv tillsammans fick mig att sväva på små moln av lycka. Jag har redan råd med det. Och han kommer att få nästan lika god råd inom kort.
 
Avslutet på den juridiska maran har dessutom givit mig en känsla av att vara oövervinnerlig. På riktigt. När måndagen kom fanns det inget som kändes jobbigt. För har jag klarat av det där så fixar jag verkligen allt. Med bravur. Gav mig således stark och glad iväg söderut med Svarta pärlan. Möten inbokade tisdag och onsdag. Kontoret på agendan under resten av veckan. Planen var spikad. Jag var väldigt nöjd med mitt upplägg. För i fas. Det var vad jag var. Just då.
 
Ty i tisdags valde ödet att sätta rediga käppar i hjulet för mig. I form av att ha sönder de redskap jag vanligtvis använder när jag jobbar. För vid en inspektion på annan ort hände det som inte borde ha hänt. Det verktyg som jag vanligtvis förlitar mig på när jag öppnar brunnslock (jag vet, mitt jobb är inte på något sätt flashigt om någon trodde just det) släppte ur sitt fäste. Till följd att jag flög. Bakåt. I total obalans. Flaxandes med vingarna. Och landade slutligen med en redig smäll. På baken. På asfalt. Bland kunder. Med min lokale surpupp bredvid. Bajs. Med stor B. Så pass illa tog det att känslan av nesa omedelbart blev helt sekundär. Say no more. Det gjorde ont som fan helt enkelt. Skrapade ihop mig och jobbade vidare. Såklart. Men kul var det inte.
 
Så även om jag den natten blev uppgraderad till ortens finaste Master suite och fick sova riktigt gott i en superlyxig flerrumssvit, kändes min vanligtvis beniga bak vid onsdagens uppvaknande som en väl tilltaget uppblåst luftballong. Ond dessutom. Inifrån och ut. Samt icke responderande på anti-inflammatoriska tabletter. Så igår sjukskrev jag mig själv i två dagar. Och gick under jorden. Något som verkligen aldrig tidigare har hänt. Jag är besviken. På både mig och mitt verktyg. Samt sakernas tillstånd.
 
Denna fredag förmiddag kommer jag att tillbringa på vårdcentralen. I enlighet med min chefs direktiv ska jag ägna mig åt en tid à la drop-in. För att kolla upp mina muskelfästen. Och säkra att inget ben har fått sig en törn. Med det följer även total ändring av helgens planer. Det blir ingen tågresa till Falkenberg i eftermiddag. Inget mys med mina gamla tjejer. Så trist. Jag hade verkligen behövt lite av deras sisu. Nästa gång det närmar sig träff kommer jag att hålla mig långt ifrån skaderisker. För så ofta ses vi inte att det är läge att slarva med möjligheterna. Åter igen, besviken. Ordentligt så.
 
Den enda glädjeglimten idag är att tvätten redan är omhändertagen. Det hände igår medan jag sov. Sol är det också. Tack och lov. Så åter igen hänvisar jag till de synnerliga kloka ord jag brukar få mig till livs från en mycket klok kvinna som jag känner - det går när det går dåligt också. Och som tur är kan det nu bara vända och bli bättre. Bara jag får mig lite effektiva piller av den gode doktorn. Det ska bli skönt att kunna sitta normalt igen.
 

Listan.

Kategori: Livet

Min fina vän C har lagt upp en lista på sin blogg. Ikväll, efter stenhård träning, känns det helt rätt att slappa ner sig i soffan och göra precis detsamma. Alltid lär man sig något. Om sig själv alltså. Så här kommer den. Listan.

1. Vilken svordom använder du mest?
Satans jävla skit. Det täcker in det mesta på ett bra sätt tycker jag. Alternativordet är ett kort och enkelt "bajs". Båda uttrycken brukar jag försöka att utbrista så tyst som möjligt i offentliga miljöer.

2. Äger du en iPod?
Äger en padda, iPhone och laptop. Det räcker gott för mig.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Den är oftast inställd på kl 7. Min kropp är dock mer inställd på kl 8. Det är därför det finns kaffe.

4. Hur många resväskor äger du?
Två trasiga. Så ny är på gång.

5. Använder du flip-flops?
Verkligen inte. Jag kör helst med klackeskor.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
ICA Maxi. Eller Coop nära.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Hugget som stucket vad mig anbelangar.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Livet från den ljusa sidan. Love it.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
En vän såklart. Vilken barnlös tjej i sina bästa år skulle frivilligt umgås med en hel barnfamilj på sin lediga dag?

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Sommarstuga i Södermanland. Bredvid badsjö.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ja men inte ofta ostraffat.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Eh.. det här testet är inte av det nyaste snittet märker jag.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Cirque du Soleil. Hela gruppen.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Ja. Eller snarare ett förtroende.

16. När var senast någon stötte på dig?
Det var ett bra tag sedan det. Obestämbart.

17. Vad åt du till middag senast?
Pasta med fetaost och köttfärssås. Ljuvligt gott.

18 Använder du huvtröjor?
Väldigt sällan numera. Men jag äger ett par stycken iallafall.

19. Kan du vissla?
Inte en ton. Jag kan ej heller knäppa med fingrarna.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
En kollega i behov av hjälp.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Berg- och dalbanan. Farten och looparna påminner lite om mitt liv i övrigt.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Finns säkert någon liten mask som gör det. Be my guest.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
070.

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja. Tittar fortfarande gärna på tecknat. Data-animering är fusk. Jag gillar den äkta varan.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Jättestort.

26. Hur många syskon har du?
1,5. Min bror och mor&fars nya hund.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej. Skägg skrämmer mig inte något nämnvärt.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Trolltyg i tomteskogen.

29. Äger du några popband t-shirts?
Absolut inte. Men en hel del reklamtröjor i övrigt.

30. När flög du senast?
I juni. Tur och retur England.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
4 st.

32. Läser du för skojs skull?
Ja. Varför skulle jag annars läsa?

33. Pratar du några andra språk?
Engelska, franska, spanska och tyska. För norska lär väl inte räknas?

34. Diskar du din egen disk?
Nej. Jag har diskmaskin. I form av Kungen.

35. Har du gråtit offentligt?
Det har säkert hänt. Men det var nog över ett decennium sen sist.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Både och.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Jag älskar att lära mig nya saker. Det växer sällan mossa på en rullande sten.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej. Men jag vill gärna definiera mina muskler lite för att bli riktigt nöjd med min kropp.

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej. Men han bör bjuda ordentligt på sig själv.

40. Kan du kasta macka?
Jag tillhör Generation X. Vi kan alla kasta macka. Med mer eller mindre hyfsat resultat.

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nope. Inte helt säkert att jag vill heller. Vi får se.

42. Vad har du med dig in på bion?
En stor godispåse, en flaska vatten och Kungens godis också om det skulle tryta.

43. Vem var din favoritlärare och varför?
Mitsu, min lärare i nationalekonomi på universitet. Gillade även hans flerfärgade pennor.

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Det borde jag ha gjort med tanke på att jag har dejtat folk som verkat vara från en annan planet.

45. Vad har du för väder?
14 grader och halvmåne. Mysigt med höst.

46. Har du en blogg?
Jag har till och med två. Hepp.

47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Eh... under gymnasietiden ogillade jag alla ämnen. Räknas håltimme?

48. Gillar du att flyga?
Ja. Det blir jag aldrig trött på. Jag älskar att drömma mig bort bland alla vackra molnformationer.

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Intelligens, självdistans, lingvistisk ådra, humor och ärlighet. Annars går det käpprätt åt fanders efter någon vecka. Det är inte för inte som min kung är min kung.

50. När sov du senast på golvet?
Vem i sina sinnens fulla bruk sover på golvet??

51. Vilken är din favorit drink?
Vodka lime. Med riktig lime alltså.

52. Gillar du din boende-situation?
Jag älskar den.

53. Vilken är din mammas hemstad?
Burträsk.

54. Din pappas hemstad?
Korpikylä.

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
6 timmar funkar, 7 timmar är bra och 8 timmar är optimalt. Jag sover oftast mellan 6-7. Som en stock.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Fullbokade ja. Stressiga nej. De är fyllda med innehåll bara. Ganska ordentligt mycket innehåll....

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej. Jag hamnade mer i trubbel för att jag inte dök upp på lektionerna.

58. Vilken är din favoritfrukt?
Physalis.

59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Ja. Men det hindrar mig inte från att trycka chips och ostkrokar i oanständiga mängder emellanåt.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
Hela 40. Det är det nya 30 sägs det. Vilket i sin tur är det nya 25. Forever young helt enkelt.

61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Vansinnigt petig. Är förmodligen den enda jag vet som har lyckats hitta stavfel i lagboken. Vilket gjorde mig mäkta irriterad. (C, rekommenderar att du sätter ett mellanslag mellan numreringen och texten även i din blogg).

62. Tror du på liv på andra planeter?
Såklart. Och även liv i andra dimensioner.

63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Pappan till den juridiska maran. Han kommer alltid att finnas på min svarta lista. Såhär känner jag för honom. I klartext.

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Jag tror inte att Gud överhuvudtaget kan könsbestämmas. För mig är Gud en kraft. Inget annat.

65. Vad var det senaste du åt?
Marabou choklad. Direkt efter middagen. Efter kvällens träning. Och snart vankas chips. Jag har således redan förträngt vad jag skrev på fråga 59.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Jag kommer överens med de flesta, oavsett kön.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Tilltalsnamnet känns synnerligen oklart. Mitt andranamn härstammar dock från mormor. 

68. Gillar du senap?
Oh ja. Grovmalen och sötstark. Da shit.

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Nu kan det bara vända. Och det finns en mening med allt. Så det kommer att ordna sig till det bästa. Dessutom är jag för bra för att fastna i den här skiten.

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Sällan Stellan. Jag behöver jorda mig, inte mer hjälp att sväva i det blå.

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Sheldon. Big bang theory. Smickrande nog. Eller inte.

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nej.

73. Tycker du om att krama folk?
Ja. Men inte vem som helst. Jag är kräsen.

74. Skulle du säga att du är trendig?
Semitrendig kanske. Jag gillar att köra min egen stil. Den är stilfull med en personlig touch. Tror jag.

72. Äger du en digitalkamera?
Javisst. Den är flitigt använd.

73. Vilka kändisar har du blivit jämför med?
Susanna Kallur, Britney Spears och Sanna Nielsen. Och även Thomas von Brömsen när jag var 12. Det sved lite.

74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Nej. Men nästa gång är det deras tur. Annars hörs vi inte.

75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Jag gråter sällan till böcker. Film däremot berör mig mycket. Och varje dag när någon lycklig stjärna skrapar fram sin trissvinst i TV gråter jag. Jag är lättrörd. På ett konstigt sätt.

76. Tycker du att du är attraktiv?
Jag är sjukt attraktiv. Och såklart även väldigt ödmjuk.

77. Vad är du allergisk mot?
Dumdryga människor med hybris, inskränkthet och orättvisor.

78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej. Det jag äter väljer jag att njuta av. Annars är det ju ingen vits.

79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Mikael.

80. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om?
Jag vet redan detta om den bloggis jag följer mest frekvent. Tack C för initiativet.

 

När vindarna vänder.

Kategori: Livet

Det är skönt att vakna tidigt en lördag morgon. Det börjar bli höst. Lätt dimma ligger fortfarande över stadens gator. Tyst och stilla. Kanske gårkvällens fotbollsmatch är en bidragande orsak till att Stockholm har valt att börja röra på sig sent idag. Så kanske även är fallet för Kungen.
 
Vilket ger mig egen tid. Att andas djupt. Och reflektera. Över en gången vecka. Som har varit allt annat är jämn. Jag är dock väldigt stolt över mig själv. Det är härmed bevisat att jag klarar det mesta. Oavsett vad det gäller. Den juridiska maran är död. Strypt med mina bara händer. Bildligt talat givetvis. Men det kan inte nog understrykas hur lättad jag känner mig. Eller hur tacksam jag är. För alla de fina som har funnits där för mig. Backat upp. Peppat. Från de mest skilda håll. Det stöd jag har känt är enormt. Vilket har fått mig att hålla huvudet över vattenytan. Med råge. Tack snälla.
 
Jag har även klarat av mitt jobb med bravur. De lokala som tidigare har ansetts vara lost cases har nu börjat arbeta bra. Det är obeskrivligt skönt när man lyckas ta sig igenom murar av förtret och gammal groll. Till förmån för sunda arbetsrelationer. Gång på gång. Hittills har jag inte behövt röra nämnvärt mycket i papperen om uppsägning. De lokala har förstått ändå. Och valt att jobba med mig. Inte för mig. Skillnaden däremellan är enorm. För när man kommer till det läget vet jag att de har förstått. Köpt mina argument. Och valt att fortsätta. Kanske till och med med en gnutta engagemang implementerat i ryggraden. För härmed har jag bevisat att det faktiskt går att lära gamla hundar att sitta. Jag har nämligen inte några duvungar i mitt team. Men jag gillar det. Hösten kommer att bli spännande.
 
I skrivandets stund sitter jag i min soffa. I min fina lägenhet. Vars välmålade väggar andas lugn. Och godhet. Jag har äntligen kommit till ett stadium där jag kan känna frid. Det är skönt att komma hem. Något jag behöver. Hemmet är fyllt till bredden av värme. Vilket inte minst den fina buketten med rosor på köksbordet visar. I min säng sover mitt livs kärlek. Kungen. Som inatt höll min hand i sömnen. Rikare än så kan jag aldrig bli.
 
Idag väntar en skön dag. Om än med slit i förrådet. Belöningen kommer ikväll i form av trevlig middagsbjudning. Hemma hos min fina vän jämtinnnan. I hennes nya hus. Vet inte om jag har sagt det tidigare, men kan nu med eftertryck säga att livet åter kan börja. Ingen kan vara mer lyckligt lottad än jag. För allt det här jag jag så tacksam.
 
 Vinden har verkligen vänt.
 
 

Blow the demons away.

Kategori: Livet

Det är lätt att fastna i tankegångar kring vad man borde ha sagt. Och borde ha gjort. När det väl begav sig. Den typen av ältande tillhör kanske människans natur, vad vet jag. Oavsett så är det precis vad jag nu gör. Återkonstruerar händelsen i efterhand. Flera gånger om dagen. Går igenom argumenten. Fick jag sagt det jag ville säga? Att situationen var orättvis. Att min heder och moral faktiskt bör anses vara hög. Kanske till och med högre än normalt. Lyckligtvis kommer jag alltid fram till samma sak. Jag gjorde en fullfjädrad insats i onsdags. Mina ord fick precis den tyngd jag ville. Segern var obestridligt min. Helt enkelt.
 
För som sagt, onsdagens institution är inte till för att döma till den ene eller andres totala fördel. Oh nej. Grundinställningen är istället att hitta en gyllene medelväg. Som båda parter kan acceptera. Ju mer jag tänker på det desto klarare framstår vinsten. För hade jag inte haft rätt i sak hade utfallet blivit ett helt annat. Nivån på förlikningsförslaget var till för att skydda mig. Inte för att döma mig. Vilket jag hoppas grämer min icke förberedde och uppenbart pinsamme motpart till döddagar. Det glädjer mig att han fick skämmas. Och framstå tydligt i naken och klar dager som den blodsugande igel och lycksökare som han verkligen har visat sig att vara. Framför en rutinerad nämnd med stål i blicken.
 
Jag unnar honom det. Och allt annat otrevligt som kan tänkas hända honom under de kommande åren. Inte något farligt givetvis. Snarare av kalibern konstant diarré. Eller invasion av silverfiskar och mjölbaggar i alla hans framtida bostäder. Att hans utlandsresor alltid infaller under monsunperioder. Sånt önskar jag honom. Med hela mitt hjärta.
 
För nu när det är över kan jag äntligen tillåta mig att släppa fram all den vrede jag har tryckt undan. I så många månader. Över det orättvisa i situationen. Över lagen om alltings jävlighet. Jag känner inte hat. Det är inte den typen av person jag är. Eller vill vara. Känslan av förakt för oss istället närmare sanningen. Och harm. Kränkt är vad jag har varit. För det är inte trevligt att bli utsatt för något som i det närmaste kan liknas vid förtal. Även om jag nu äntligen har fått min revansch. Och upprättelse.
 
Kanske min känsla bäst kan beskrivas med musik. Jag väljer att försöka. Därefter ska jag släppa det här. Gå vidare. Leva mitt liv med vetskapen om att jag är en god människa. Med hög moral. Bevisligen är det inte alla förunnat. Dock är det tursamt nog inte någon eller några personer som jag behöver beblandas ytterligare med. Någonsin. Det känns tryggt.
 
Så varsågod, Timbuktu. Blow the demons away.
 
 
 

 

Den juridiska maran är död.

Kategori: Livet

Idag slogs klubban med bestämdhet ner över tinningen på den juridiska maran. Hon var seglivad, givetvis. Försökte göra sig större än vad hon var. Idkade en smula härskarteknik. Blåste upp sig i stolen. Tilltalade ordföranden som att denne var en privat person. Och så vidare och vidare och vidare.
 
Ja ja. Lugn i brallan pysen, säger jag. För jag kan det där. Har haft att göra med den typen av beteende tidigare, jag lovar. Insikten gjorde mig inledningsvis lugn. Ty en medelålders man med hybris är inte svår att punktera. Speciellt inte när han har glömt att läsa på. Samt missat att instruera sin klient att göra detsamma.
 
För efter en timme var kampen nämligen över. Mycket ville såklart ha mer. Men fick slutligen nöja sig med det rekommenderade lilla. Jag är fortfarande övertygad om jag genomgående har haft rätt. Och fortfarande har rätt. Vilket även är fört till protokollet. Hänsyn är, tro det eller ej, taget till detta. Men tyvärr är medling det välkända, alternativt ökända, syftet med detta lagens forum. Så tillvida att man inte vill fortsätta vifta ymnigt med lagboken i några år till. I hovrätten. Det vill jag inte. Idag var det ett avslut jag eftersträvade. Och det är nu äntligen inskrivet med bläck att ärendet härmed är över. För gott.  
 
Är således nöjd. Det finns saker som är viktigare än några tusenlappar mindre på banken. Som att min motpart idag har fått skämmas. Så även dennes klient. Rejält. Känslan av att smälla korrekt tolkning av lagen tvärs över fingrarna på en pompös kandidatjurist är ljuvlig. För skit ska skit ha. Och hut går hem. En rutten aura kan aldrig renas. Men min heder har fått ordentlig upprättelse. Så även mina ytskikt. Så välförtjänt. På riktigt.
 
Ikväll tänker jag njuta av att andas fritt. I mitt eget hem. För när rökelsen väl slocknar kommer luften åter att vara ren. Imorgon ska jag vakna upp till första dagen på ett sorglöst 2013. Livet kan åter börja. Som jag har längtat.
 
 

Måndag morgon.

Kategori: Livet

Måndag morgon och regn. Inte alls i linje med den sköna helg som precis har passerat. För den har varit ljuvlig.
 
Middagen i lördags var kanon. Vilken inleddes med bubbel och snittar, ackompanjerade av för inredningsstilen tidstypisk musik. Därefter följde en gourmetmiddag med fransyska, ugnsgrönsaker och vin. Dinerandet avslutades med äppelpaj med glass. Mycket trevligt. Många glada skratt och en hel del intressanta debatter. Ungefär som det brukar vara när vi ses. Den nya lägenheten var jättefin. Om än hissen kanske i minsta laget för min smak. Någon timme efter midnatt rullade vi nöjda och belåtna hem med tunnelbanan, Kungen och jag. En riktigt bra kväll.
 
Igår njöt vi av en dag i hemmets lugna vrå. Tog en långpromenad i reservatet. Det märks sannerligen att hösten är i antågande. Luften är fräsch att andas. Löven börjar så sakteliga att bli gula. Eller röda. Jag gillar den här årstiden. Den är vacker. Och det är mysigt att få murra in sig lite i tjockare tröjor samt med tända ljus och filtar i soffan. Kvällen fylldes av matlagning, tvätt och lite spa. Det var dags att ta tag i både manikyr och pedikyr. Efter nästan en timme i telefon med min fina vän från staden som jag under förra året kallade min, bäddade vi rent i sängen och kröp sedan ner i densamma.
 
Den här helgen har bjudit på en perfekt mix av lugn och socialiserande. Precis vad jag behövde. För veckan som väntar kommer att bli tung. Speciellt på onsdag. Jag har nu påbörjat min uppladdning. Kommer att vara synnerligen redo när det är dags. Det kommer att gå bra. Eller, som en vis kvinna brukar säga, det går när det går dåligt också.