Nytankad
Kategori: Livet
Förra veckan började ganska bra med en måndag bestående av kvartalsgenomgång och reducering av den växande högen på skrivbordet. I år jobbar jag nämligen inte surdegar. Under några som helst omständigheter. Kosta vad det kosta vill. I tid alltså. Tisdagen gick i utbildningens tecken. Indiskt till lunch. Det gör verkligen inget att solen ännu inte värmer utomhus när min vän alltid värmer så gott på insidan. Speciellt de gånger när jag känner mig riktigt trött. Och något mer gnällig än normalt. Så tack S. Fann ny styrka. Nyttjade den genom att jobba till klockan 21. Med eliminerad skrivbordshög som resultat. Och en stundande långledig helg i åtanke.
Så hade det inte varit för det stora övertagandet som var nödvändigt att genomföra på onsdag morgon hade veckan känts riktigt skön. Det är dock inte alltid roligt att vara chef. Vissa saker löser sig inte om man inte tar tag i dem. Något som enligt min mening kanske borde ha skett redan förra året. Men folk gör olika. Det är inte längre en nyhet för mig.
Normaliserade mig något genom att packa väskan och placera den i Svarta Pärlan. Kungen gjorde detsamma. Därefter styrde vi kosan norrut. Någon timme innan midnatt rullade vi in i staden som jag under förra året kallade min. Och som har varit de blåblodigas hemvist i över trettio år. Landade vid ett dukat bord. Åt som en utsvulten varg. Och slocknade likt en klubbad säl strax därefter. Mycket skönt på min ära.
Torsdagen var mysig. Kungen återupptäckte sina gamla skor. Vilka slutligen godkändes audiens att få följa med hem. Hans mor är för övrigt bra. Till och med mycket bra. Jag gillar henne. Och hennes bakverk. Ett besök i trevåningshuset resulterade i ett nytt våffeljärn. I sann retrostil. Och ett fint foto på far och son. Därefter var det åter dags för pärlan att ta fart. Med sikte mot stugan. Återseendet var kärt. Som jag har längtat. Blir aldrig för gammal för att vara barn. Vilket kanske inte är så konstigt när jag har världens bästa föräldrar.
Dock fick vi till slut erkänna oss besegrade av vädret. För även om torsdagskvällen var njutbar, glassen toppades med pappas hjortronsylt, brasan värmde gott och sängen var skön kan det inte hjälpas. Ihållande regn mot gräs förvandlas alltför lätt till gegga på skorna. Vilket indirekt leder till begränsad rörlighet för fyra personer inom fyra väggar. Inte optimalt upplägg för en hel helg med ledigt. Så vi förflyttade oss slutligen åter in till huset. Det goda. I stan. Eller Schtaan. Som det ju egentligen heter. Ett bra beslut. Och synnerligen enhälligt sådant.
Den här helgen blev precis lika bra som jag hade hoppats. Har tagit tillfället i akt att till fullo koppla av. Äntligen. Den hamnade perfekt i tiden. För även om vi har tagit det lugnt har vi gjort saker. Shoppat. Provat kavajer. Förberett nästa helgs loppisförsäljning. Bastat. Ätit alldeles för mycket ost och kex. Sjungit med skålar. Grillat. Sovit. Hejat hockey. Tingat världens bästa hund till mor och far. Pysslat. Har tankat kärlek. I mängder. Moderjorden och dess invånare har en synnerligen god inverkan på mig. Och min själ. Rikare än så kan ingen vara.
Så trots sviterna i ryggländen efter söndagens sträckkörning tillbaka till Stockholm samt värkande ben- och bakmuskler efter gårdagens premiärrunda i löpspåret är jag riktigt nöjd. Tänker låta den känslan hålla i sig länge. Jättelänge.
.
