Från noll till hundra och tvärtom

Igår var en ljuvlig dag. Sol, varmt och mysigt. Bror med flickvän bokade in oss på lunchfika i stan. Socialiserade bort några synnerligen trevliga timmar på café. Flanerade tillsammans i Hötorgshallen. Inspirerades kulinariskt av de fördelaktigt framlagda råvarorna. Blev sugen på ostron. Och flankstek. Och nymalet kaffe. Det mesta med andra ord.

 

Handlade inget. Men njöt av det sköna i att vara ledig en lördag eftermiddag. Som avslutades med promenerad via Gamla stan till söder. Där godsaker för kvällens middag inskaffades. Äggfri bearnaisesås till köttet. Och vin. Släckte ner lägenheten och alla standby-apparater kl 20:30. Earth hour. Det var mysigt med levande ljus. En lördag att minnas. Somnade trött men glad.

 

Idag är det en ny dag. Även den en solig. Men det känns inte lika väl. Energierna är annorlunda. För jag är mer frustrerad än nöjd. Även om jag försöker rycka upp mig. Brukar vara bra på det. Men mina egna väl beprövade strategier hjälper dåligt. För en bok har redan plöjts från sida till sida. Gårdagens chipsrester är uppätna. Min mor har kört peptalk. Jag har fotobloggat. Kungen har dammtorkat. I skrivandets stund tas gårdagens disk omhand. Även om det inte tillhör Kungens vanliga repertoar att spontanstäda. Promenad är på förslag. Så även gympass. Eller ytterligare en bok. Han gör allt som står i hans makt för att hjälpa mig att vända. Han vill göra mig glad. Ändå är jag inte tillfreds. Alls.

 

Känner stress över att inte kunna landa. Ta det lugnt när jag kan. Trots att det är det jag egentligen borde göra idag. En paradox så god som någon. För jag vill pyssla men vet inte med vad. Vill träna men känner ingen större ork. Vill göra något vettigt av dagen men orkar inte. Borde packa inför veckans resor men känner ingen lust. Den jobbmässiga utmaningens omfattning står mig för tillfället upp i halsen. Har planerat Coq au vin till middag. Känner mest för att äta torftiga mackor. Har fastnat i tankarna kring den juridiska maran. Det drar ner mig något. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Oro i kroppen.

 

Resa, skriva en bok och hänge mig åt konstnärliga och andliga flummerier. Gömma mig lite. Slippa ta ansvar. Glömma försvarstalet. Det är vad jag känner för.  Inte mycket som ter sig lustfyllt just nu.