Från noll till hundra och tvärtom

En frapinoerande måndag.

Kategori: Livet

Sista semesterveckan är nu påbörjad. Det känns nästan ok. Om man spaltar upp den kvarvarande tiden under epitetet långhelg vill säga. Det vill säga ett tidsspann av ledighet under hela tre dagar. Jag har nämligen, med det sättet att räkna, inte mindre än två stycken härligt lediga långhelger kvar. Tisdag till torsdag. Följt av fredag till söndag. Och med den vetskapen kan jag knappast känna mig missnöjd. Iallafall inte idag. Även om nedräkning pågår. I mitt undermedvetna.
 
Den här dagen har dock varit skön. Placerade i sedvanlig ordning mig och min filt på det närliggande badet. I bara ett par timmar. För mot all förmodan och i direkt motstridighet mot mitt eget universums lagar blev jag idag lätt uttråkad. Snabbt. Vilket förvånade mig. För förutsättningarna idag var ytterst gynnsamma. Badet var bara befolkat till hälften. Med all säkerhet på grund av att semesterperioden lider mot sitt slut. Vilket per automatik gav mig synnerligen gott om utrymme i poolen. Samt möjlighet att breda ut mig rejält utan att riskera att bli störd av någon filtgranne. Eller mer exakt uttryckt - av någon filtgrannes barn. Men är man less så är man. Det hjälps inte. Och det kommer med all säkerhet en ny solig dag imorgon.
 
Tog mig istället in till Söder. En skön promenad. Strosade lite i butikerna vid Skanstull med slutdestination Medis i sikte. Middag med vän på Eken. För oss en gammal klassiker. Som nästan kunde räknas som standard för tre år sedan. Men som kändes betydligt mer givande idag. På alla plan. För oavsett hur konstellationer ändras över tid finns det saker som alltid kommer att bestå. Som bara kan bli bättre. Vänskap är en sådan sak. Och för det är jag glad. På riktigt.
 
För övrigt kan jag inte låta bli att fascineras av att en enkel liten Frapino coffee caramel från Espresso House kan räcka i ett par timmar. Det vill säga nästan lika länge som namnet på den aktuella drycken tar att uttala. Samt att två timmar kan gå så otroligt fort. Sweet. Det gör vi helt enkelt om. Snart. Och då ska jag se till att ha med mig ett redigt skavsårsplåster i väskan.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: