Vägskäl. Eller ej.
Kategori: Livet
Det här med motivation är inte alltid enkelt. Och ibland sätter livets käppar i hjulet märken i fernissan som är svåra att putsa bort. Lite så är det för mig just nu. När något som borde vara positiva nyheter egentligen mest har gjort mig irriterad. Vilket jag har lite svårt att dölja. Det är dumt. Men mänskligt. Jag försöker dock så gott det går att vända på tänket.
För det mesta håller nämligen på att lösa sig. I grunden har jag det bra. Riktigt bra dessutom. Ej att förglömma. I mångt och mycket är jag lyckligt lottad. Jag vet det. Dock är jag för tillfället ganska känslig. Tar åt mig mer än vad jag brukar göra. Tar på mig lika mycket som vanligt. Om inte mer. Funderar oftare på vart vägarna jag inte väljer tar vägen. För de leder ju också någonstans. I dagsläget är jag inte så intresserad av att utforska dem närmare. Men jag är nyfiken. Studerar kartan på tryggt avstånd. Det räcker just nu.
Kanske blir känslan bättre när oktober är över. Men kanske får jag bara mer att göra. Något som veckans möten har skvallrat om. Vi får se vad som händer. Idag tänker jag dock förkovra mig i i stärkande litteratur. Ta det lugnt. Meditera och bada badkar. Komma tillsikt igen. Grunda. Landa tryggt och säkert. I vetskapen om att resten av det här året kommer att bli bra. Kompensationsteorin gällande lagen om alltings jävlighet borde kunna slå in. Med kraft. Det är jag värd.Minst lika värd som mina manliga kollegor.
Sådär ja. Nu blev jag lite lagom och osmickrande irriterad igen. Dags att botanisera bokhyllan. Genast. Med andra ord.
