Den juridiska maran är död.
Kategori: Livet
Idag slogs klubban med bestämdhet ner över tinningen på den juridiska maran. Hon var seglivad, givetvis. Försökte göra sig större än vad hon var. Idkade en smula härskarteknik. Blåste upp sig i stolen. Tilltalade ordföranden som att denne var en privat person. Och så vidare och vidare och vidare.
Ja ja. Lugn i brallan pysen, säger jag. För jag kan det där. Har haft att göra med den typen av beteende tidigare, jag lovar. Insikten gjorde mig inledningsvis lugn. Ty en medelålders man med hybris är inte svår att punktera. Speciellt inte när han har glömt att läsa på. Samt missat att instruera sin klient att göra detsamma.
För efter en timme var kampen nämligen över. Mycket ville såklart ha mer. Men fick slutligen nöja sig med det rekommenderade lilla. Jag är fortfarande övertygad om jag genomgående har haft rätt. Och fortfarande har rätt. Vilket även är fört till protokollet. Hänsyn är, tro det eller ej, taget till detta. Men tyvärr är medling det välkända, alternativt ökända, syftet med detta lagens forum. Så tillvida att man inte vill fortsätta vifta ymnigt med lagboken i några år till. I hovrätten. Det vill jag inte. Idag var det ett avslut jag eftersträvade. Och det är nu äntligen inskrivet med bläck att ärendet härmed är över. För gott.
Är således nöjd. Det finns saker som är viktigare än några tusenlappar mindre på banken. Som att min motpart idag har fått skämmas. Så även dennes klient. Rejält. Känslan av att smälla korrekt tolkning av lagen tvärs över fingrarna på en pompös kandidatjurist är ljuvlig. För skit ska skit ha. Och hut går hem. En rutten aura kan aldrig renas. Men min heder har fått ordentlig upprättelse. Så även mina ytskikt. Så välförtjänt. På riktigt.
Ikväll tänker jag njuta av att andas fritt. I mitt eget hem. För när rökelsen väl slocknar kommer luften åter att vara ren. Imorgon ska jag vakna upp till första dagen på ett sorglöst 2013. Livet kan åter börja. Som jag har längtat.
