Från noll till hundra och tvärtom

Better safe than sorry. Nästa gång.

Kategori: Livet

Ibland har man dagar när inget är som det brukar vara. Sådana då man helst vill dra något gammalt över sig och gömma sig från omvärlden. När kroppen säger ifrån och enbart vill vila. Sova. Knappt existera. Jag kallar dem för icke-dagar. De dyker upp ibland. Som exempelvis igår. Soffan och jag korrelerade synnerligen väl under hela dagen. Och kvällen. Allt på grund av en skada. I rumpan. Vilket känns helt galet löjligt att skriva. Men så är det.
 
Efter en härlig middag i lördags med mycket god mat, vin och skratt samt övernattning i min väns gästrum var jag lycklig. Och extremt sugen på att köpa sommarstuga. Ta tag i mitt syltnings- och saftningsintresse. Utveckla mina drömmar om självhushåll av kryddor. Finna en egen plats att få ro under helgen. Genom att känna gräs och sand under de bara fötterna. Söndagen gick således åt till att botanisera marknaden. Med syfte att eventuellt hitta en själslig fristad till mig och Kungen. Tanken att med hus bygga vidare på vårt liv tillsammans fick mig att sväva på små moln av lycka. Jag har redan råd med det. Och han kommer att få nästan lika god råd inom kort.
 
Avslutet på den juridiska maran har dessutom givit mig en känsla av att vara oövervinnerlig. På riktigt. När måndagen kom fanns det inget som kändes jobbigt. För har jag klarat av det där så fixar jag verkligen allt. Med bravur. Gav mig således stark och glad iväg söderut med Svarta pärlan. Möten inbokade tisdag och onsdag. Kontoret på agendan under resten av veckan. Planen var spikad. Jag var väldigt nöjd med mitt upplägg. För i fas. Det var vad jag var. Just då.
 
Ty i tisdags valde ödet att sätta rediga käppar i hjulet för mig. I form av att ha sönder de redskap jag vanligtvis använder när jag jobbar. För vid en inspektion på annan ort hände det som inte borde ha hänt. Det verktyg som jag vanligtvis förlitar mig på när jag öppnar brunnslock (jag vet, mitt jobb är inte på något sätt flashigt om någon trodde just det) släppte ur sitt fäste. Till följd att jag flög. Bakåt. I total obalans. Flaxandes med vingarna. Och landade slutligen med en redig smäll. På baken. På asfalt. Bland kunder. Med min lokale surpupp bredvid. Bajs. Med stor B. Så pass illa tog det att känslan av nesa omedelbart blev helt sekundär. Say no more. Det gjorde ont som fan helt enkelt. Skrapade ihop mig och jobbade vidare. Såklart. Men kul var det inte.
 
Så även om jag den natten blev uppgraderad till ortens finaste Master suite och fick sova riktigt gott i en superlyxig flerrumssvit, kändes min vanligtvis beniga bak vid onsdagens uppvaknande som en väl tilltaget uppblåst luftballong. Ond dessutom. Inifrån och ut. Samt icke responderande på anti-inflammatoriska tabletter. Så igår sjukskrev jag mig själv i två dagar. Och gick under jorden. Något som verkligen aldrig tidigare har hänt. Jag är besviken. På både mig och mitt verktyg. Samt sakernas tillstånd.
 
Denna fredag förmiddag kommer jag att tillbringa på vårdcentralen. I enlighet med min chefs direktiv ska jag ägna mig åt en tid à la drop-in. För att kolla upp mina muskelfästen. Och säkra att inget ben har fått sig en törn. Med det följer även total ändring av helgens planer. Det blir ingen tågresa till Falkenberg i eftermiddag. Inget mys med mina gamla tjejer. Så trist. Jag hade verkligen behövt lite av deras sisu. Nästa gång det närmar sig träff kommer jag att hålla mig långt ifrån skaderisker. För så ofta ses vi inte att det är läge att slarva med möjligheterna. Åter igen, besviken. Ordentligt så.
 
Den enda glädjeglimten idag är att tvätten redan är omhändertagen. Det hände igår medan jag sov. Sol är det också. Tack och lov. Så åter igen hänvisar jag till de synnerliga kloka ord jag brukar få mig till livs från en mycket klok kvinna som jag känner - det går när det går dåligt också. Och som tur är kan det nu bara vända och bli bättre. Bara jag får mig lite effektiva piller av den gode doktorn. Det ska bli skönt att kunna sitta normalt igen.
 

Kommentarer

  • A säger:

    Tråkigt att du har skadat dig:( Hoppas du blir snabbt bra igen. Kram!!

    Svar: Tack för omtanken! Ibland har man det för bra och då reglerar tydligen universum till det. Den här gången på ett direkt fysiskt sätt... Kram!
    Från 0 - 100

    2013-09-13 | 18:03:03

Kommentera inlägget här: