Från noll till hundra och tvärtom

Det blev sommartid igår. Vilket kändes tydligt idag. Min inbyggda väckarklocka har inte riktigt hunnit vänja sig ännu. Så jag slog upp mina stora blå först kl 10. Synnerligen ovanligt. Brukar vakna innan tuppen. Dock skönt. Det behövs inte många dagar för att komma in i stadiet liknandes semester. Jag behövde förmodligen det. En helg i lugnets tecken. Med inslag av själsnärande pyssel.

 

Gårkvällen gick ovanligt snabbt. Vi lyckades med myset. Morotsstavar och dip. Jordnötter. Film. Men inte så mycket mer. Så ikväll stundar plantering. Lagom till Valborg planerar jag nämligen att placera ett gäng väldoftande och välmående basilikaskott i en stor kruka på balkongen. Ikväll stundar även planering. Pyssel med scheman. Inför en vår med träning på agendan. Ty om jag ska lyckas väl med prövningen att överleva min premiär som aktivt deltagande i årets lopp för smått lönnfeta damer krävs det arbete. Gediget sådant. Vårruset närmar sig. Och jag behöver köpa löparskor.

 

Har dock redan börjat träna i liten skala. Pilatesbollen har fått sig några duster. Senast idag. Vi har åter gemensamt tagit oss in i promenadloopen, Kungen och jag. Som när vi precis hade träffats. Det är så vi. Och våra respektive träningsjackor har nu dammats av rejält. För reservatet bjöd under eftermiddagen på en timme härligt väder. Powerwalk. Promenadspåren är fina och snart kommer även löpslingorna att tina fram. Förhoppningen är att då avancera ytterligare till tre löppass per vecka.Ett beslut som känns spännande. Stärkande. Och utomordentligt bra.

 

I skrivandets stund doftar jag fräsht av havtorn. Produkter från helgen med flickorna i januari. På prisbelönta St Jörgen Spa. Är således ordentligt skrubbad, insmord och återfuktad. Och börjar faktiskt känna mig som mig själv. På tiden. Ledigheten har varit nyttig. Vad gäller det mesta. Vi har gjort precis det vi bestämde oss för att göra. Så lite som möjligt. Det som har fallit oss in. Har andats. Skönt. Ledigheten varar förvisso inte i så många timmar till. Men avser att göra mitt yttersta för att det intankade lugnet ska bestå.